Att skriva om sex

Pratade för en tid sedan med författarkollegan Anders Blixt om hur man gör med sexscener i en bok som egentligen inte handlar om sex. Givetvis ser jag sex som en naturlig del av livet, men trots det är det ju mer eller mindre privat, både för en författare och för läsarna. Dessutom har jag insett att det faktiskt kan vara privat även för karaktärerna i en bok. Man blir på något sätt skyldig dem en viss integritet. Anledningen till att jag har bytt ut ordet "sex" ur klyschan "Sex, drugs & Rock n'Roll" betyder alltså inte att det inte finns sex i boken.

I Ghosts har jag ju dels rockstjärnan som har hållit på både med några försök till stadigt förhållande samt med groupies, säkert ibland delat säng med fler än en åt gången. När han sen träffar den stora kärleken behöver han ju på ett sätt inte så mycket försiktighet. Han är inte blyg på det här området, även om han direkt inser att han plötsligt har träffat en tjej som är helt annorlunda och som betyder mycket mer. Ho å andra sidan har levt ett tämligen fattigt sexliv under en ängre period. Hon vill givetvis ha honom, det är hon som tar initiativet och går fram för att ta kontakt, men jag kan inte skriva ut en sexscenmed henne i den utan att göra henne generad. Det kanske låter underligt, men det är ju så att man faktiskt lever med sina karaktärer, de tar egna initiativ, blir som gamla vänner. Jag är inte ensam om att känna så här när jag skriver.

När läsaren får följa med Mia och Erik in i sovrummet när de har hunnit flytta ihop är jag mindre försiktig, men jag skriver fortfarande inte ut allt, utan nöjer mig med vissa delar utan att bli explicit. Dels är det fel typ av genre, det är inte en sexistisk roman och den får inte glida mellan genrerna mer än vad den redan gör på andra sätt, men dessutom är det fortfarande karaktärernas integritet. Nu har Mia blivit mer bekväm med sitt liv som sambo, medan Erik har blivit mer privat i och med att han försöker vara sig själv och inte artisten Zorf. Hans privata jag är ju egentligen en ganska blyg och känslig kille, och även om han är bra i sängen så är han det så att säga inte offentligt. Dessutom har säkert olika läsare olika uppfattning om vad som är bra sex och skriver jag inte ut allt kan läsaren fylla i med sådant som han eller hon själv anser vara bra. Precis som i fråga om annat får man ju inte skriva läsaren på näsan.

Tredje gången man får följa med dem har sex blivit till medicin. Erik har gått igenom både en mycket svår egen fysisk period och dessutom en stor förlust. Mia känner spänningarna i hans axlar, men han tänder på henne och plötsligt är det bråttom. Nu tänker ingen av dem på massage längre. Men det är så känsligt, som ett gummiband precis innan det når bristningsgränsen, ett ord en rörelse, något fel och det som är fint kan bli en katastrof trots att de skrattar och flamsar. De måste få ha den här scenen för sig själva också och återigen låter jag läsaren fylla i luckorna.

Sista gången jag har med sex är Mia inte med i bilden. Erik som tidigare tagit med sig tjejer hem så ofta att hans inneboende slutat fråga efter deras namn skäms plötsligt. Han har gått över gränsen. Han som trodde att om det var något han verkligen kunde så var det att vara Mia trogen vaknar upp och inser vad de hatade drogerna har fått honom att göra. Övriga i huset tassar på tå för att inte göra saken värre. Detta är en scen som jag inte ens kan skriva dit ens som en antydning. Om Mia kan förlåta får ni veta först när ni läser boken.

Gör jag rätt eller fel? Ska man skriva ut mer, eller kanske ännu mindre? Ställer jag det i förhållande till de droger som tas i boken tycker jag nog att jag håller en hyfsad balans. Lika lite som det är explicita sexscener är det någon beskrivning av hur man tar en drog. att jag har bytt ut just ordet "sex" ur klyschan "Sex, Drugs & Rock n'Roll" till "Ghosts..." har som sagt inget att göra med att sexet är borta ur berättelsen, det var snarare så att drogerna spelar en större roll än sexet för handlingen, och dessutom klingar faktiskt titeln bäst om jag lägger oredet "Ghosts" först.

På radio i går

I går var jag med i morgonsändningen från Bandit. Jag är fortfarande imponerad av hur väl pålästa de var och av deras entusiasm över min roman. Nu känns det mer än någonsin som att just en roman bland alla biografier är det som kan ta den från enbart rätt i tiden till att även vara "rätt plats". En god vän spelade in och jag har fått filen, men den måste klippas, eftersom pratat ligger varvat med annat. När jag är klar ska ni som till äventyrs missade detta också få en chans att lyssna! Ett superstort tack till Bollnäs-Martin och Sanna, som ju är vana vid såna gäster som Slash, att även jag fick vara med i deras sändning!

Sen har mitt tangentbord brakat samman. Ibland när jag skriver flyttar sig markören till en helt ovänad plats på skärmen och det blir väldigt underliga meningar. Arg som ett bi givetvis, men å andra sidan, det har hållit för allt krafs som jag har skrivit, förutom att det även har hållit för att skriva en 669 sidor lång roman. Man kanske inte ska begära för mycket ens av en Mac, även om det är en "pro". Nå, goda vänner är sällan långt bort, så jag har ett nästan nytt usb-tangentbord på ingång. Himla tur, för jag kan inte författa som det är nu, jag blir för störd av att hålla koll på markören och flytta och klippa och klistra när det blir fel. Men blogg kan jag i alla fall skriva :)