Anna Gable är författare och examinerad språkkonsult som både skriver eget skönlitterärt material, hjälper andra att lyckas som författare och skriver bruksprosa för företag.
Den här bloggen handlar i första hand om mitt arbete med att skriva, redigera och publicera mina manus. Jag har också som mål att med jämna mellanrum ge gratis skrivtips åt andra som skriver.

________________________________________________________________________

.

onsdag 26 juni 2013

Att namnge en bok

Har du någon gång tvingats ge en titel till något du skrivit? Inte helt enkelt, eller hur? Titeln ska synas, den ska sammanfatta innehållet och den ska sälja. Helst ska den också vara lite fyndig. Ganska få boktitlar lever upp till detta och jag kan inte påstå att min senaste bok fick någon titel som stämmer in på alla kriterier heller. Däremot växte titeln på mig, och har fortsatt att göra så även efter utgivningen.

Jag hade aldrig trott att jag skulle ge ut en bok med en lång titel, på engelska (fast inlagan är svensk). Jag minns inte ens hur det kom sig att boken fick sin titel. Jag kallade den länge för "Konserten" eftersom en av mina viktigaste karaktärer börjar med att gå på konsert i kapitel ett, och något måste ju filen heta liksom. Vid något tillfälle måste jag ha behövt ett namn. Kanske var det när jag fick lov att lägga några små foldrar på ett bord när min kompis hade konstutställning. Jag kunde nog inte tänka mig då att det skulle bli bokens titel, utan det var en ordlek som skulle visa bokens innehåll så koncentrerat som möjligt. Men hur det var bet sig frasen fast. Ghosts, Drugs & Rock n'Roll.

När jag började redigera hade jag inte ens det ordinarie uttrycket, sex, drugs & rock n'roll i manuset, men det fanns ett ställe där det passade perfekt, så jag lade in det och i och med detta hade jag bestämt mig. Senare har jag hört att långa titlar ska ha en naturlig förkortning ("Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" blir "Hundraåringen", klockrent). Men "Ghosts" kunde jag ju inte säga, det är en film med Patrick Swayze.

Det har gått upp och ned med hur nöjd jag är med titeln. Men så steg det fram en person till mig på Science Fiction-mässan i höstas. Han gick rakt fram till min bok, bland alla andra på bordet (vi var tio som delade bord), och så sa han:
"Oj, vilken titel, den här borde bli film bara på titeln! Jag är vän med (lägg in namedropping på känd svensk filmare) och detta låter jätteintressant."
Sen var det antagligen bara snack, det där med den stora svenska filmaren, jag hörde inte något mer heller, men oavsett hade min titel givit önskad effekt på killen. Han blev intresserad bara av att se titeln. Då blev jag mer tillfreds med det hela.

Så nu återstår frågan, vad döper man en fristående uppföljare till, om det ska gå i samma stil (ändrad klyscha)? Smaka på den ni! Jag har ingen aning i dagsläget, den går under arbetsnamnet "Ghosts2" och filen heter "Helena" efter den nya huvudpersonen. Förhoppningsvis kommer namnet att växa fram även denna gång. Den som lever får se

Inga kommentarer: