Den 24 augusti klockan 13:00 har jag en gratis workshop i SF-bokhandeln i samband med deras 30-årsjubiléum. Det är på barn- och ungdomsdagen, men givetvis är alla skrivlystna välkomna. Jag kommer att ta upp grunden i vad som gör en berättelse intressant att läsa och sedan kör vi en övning. Ta med papper och penna!
En enkel skrivövning
Du behöver hitta två skrivsugna vänner. Hitta sedan på två karaktärer var och skriv ned dem på en lapp. Inga djupa analyser utan kön, ålder, sysselsättning och något som personen vill. Ge sedan en lapp till den ena och en lapp till den andra. Du kommer själv att få en lapp av dem var. Skriv nu ett möte mellan de två karaktärerna som du har fått och se till att deras vilja kommer med. Begränsa gärna tiden så att ni blir färdiga under mötet, cirka 30 minuter är bra. Fundera på vad som var svårt och vad som var enkelt när du fick färdiga karaktärer att arbeta med.
Visar inlägg med etikett Skrivtips. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skrivtips. Visa alla inlägg
måndag 4 augusti 2014
fredag 13 december 2013
I dag är jag gästbloggare
I dag är det min tur att gästblogga hos Cecilia, som nyligen gästade min blogg. Läs hela inlägget på http://klokegard.se/ghosts-drugs-rock-nroll/
onsdag 7 mars 2012
En framtidsövning kring ditt skrivande
För flera år sedan tog jag del av en övning kring framtiden. Den slutade med att vi alla fick skriva ett brev till oss själva från framtiden. För en tid sedan, när jag städade arbetsrummet, så hittade jag det där brevet och dröm om min förvåning när en av sakerna hade gått i uppfyllelse och en annan var på god väg! Brevet hade dock varit helt bortglömt.
Du kan göra den här övningen när det gäller ditt skrivande också.
1) Börja med att tänka ut mellan fem och tio olika saker som har ändrat sig inom författarvärlden de senaste tio åren. Befattningar som har tillkommit eller försvunnit, olika media som har vuxit fram eller dragits tillbaka. Hur är det med boklådorna? osv. Det kan både vara saker som påverkar just dig, eller sådant som påverkar alla som skriver.
2) Skriv sedan en lista med saker som du tror kommer att hända inom författarvärlden de närmaste sju åren. Det kan vara allt från e-böcker som tar över, självutgivning som blir större än traditionella förlag, att läsarna ledsnar på kändisar, eller precis tvärt om, eller helt andra saker förstås. Gå igenom din lista och välj ut de fem viktigaste, tänk igenom dina val noga.
3) Rita ett koordinatsystem med fyra axlar. På den ena skriver du "Troligt" och "Inte troligt" i varsin ände och på den andra skriver du "Påverkar" och Påverkar inte". Nu placerar du in dina fem val i koordinatsystemet så att de hamnar i den rutan som du anser att de hör hemma i. Det kan ju vara så att det är troligt att det blir fler e-böcker, men att det inte kommer att påverka dig så mycket eftersom du ändå tänkt trycka på papper osv. I någon av kvadraterna finns det nu fler kryss än i de andra. Detta är den kvadraten som du ska lägga fokus på när det gäller ditt skrivande!
4) Avsluta med att skriva ett brev till dig själv från framtiden, var är du om sju år, vad gör du och vad har hänt fram till dess? Ta ut svängarna och låt din framtid vara bra, tillåt dig att ha uppnått flera mål, att ha lyckats. Berätta för dig nutida jag hur du bar dig åt för att lyckas, ditt framtida jag har ju lösningen! Läs brevet högt för dig själv och lev dig in i vad du har skrivit.
Som du säkert förstår är inte målet det viktiga här, utan resan. Genom att göra övningarna kring förändringar som har skett och som kan komma att ske, och genom att fokusera på vad som påverkar dig mest (koordinatsystemet) kan du skriva brevet med hjälp av ditt undermedvetna. Du får hjälp av dig själv att lösa frågor som du kanske har kring ditt skrivande, och detta i sin tur gör att du får mycket större möjlighet att verkligen nå dit du vill!
Du kan göra den här övningen när det gäller ditt skrivande också.
1) Börja med att tänka ut mellan fem och tio olika saker som har ändrat sig inom författarvärlden de senaste tio åren. Befattningar som har tillkommit eller försvunnit, olika media som har vuxit fram eller dragits tillbaka. Hur är det med boklådorna? osv. Det kan både vara saker som påverkar just dig, eller sådant som påverkar alla som skriver.
2) Skriv sedan en lista med saker som du tror kommer att hända inom författarvärlden de närmaste sju åren. Det kan vara allt från e-böcker som tar över, självutgivning som blir större än traditionella förlag, att läsarna ledsnar på kändisar, eller precis tvärt om, eller helt andra saker förstås. Gå igenom din lista och välj ut de fem viktigaste, tänk igenom dina val noga.
3) Rita ett koordinatsystem med fyra axlar. På den ena skriver du "Troligt" och "Inte troligt" i varsin ände och på den andra skriver du "Påverkar" och Påverkar inte". Nu placerar du in dina fem val i koordinatsystemet så att de hamnar i den rutan som du anser att de hör hemma i. Det kan ju vara så att det är troligt att det blir fler e-böcker, men att det inte kommer att påverka dig så mycket eftersom du ändå tänkt trycka på papper osv. I någon av kvadraterna finns det nu fler kryss än i de andra. Detta är den kvadraten som du ska lägga fokus på när det gäller ditt skrivande!
4) Avsluta med att skriva ett brev till dig själv från framtiden, var är du om sju år, vad gör du och vad har hänt fram till dess? Ta ut svängarna och låt din framtid vara bra, tillåt dig att ha uppnått flera mål, att ha lyckats. Berätta för dig nutida jag hur du bar dig åt för att lyckas, ditt framtida jag har ju lösningen! Läs brevet högt för dig själv och lev dig in i vad du har skrivit.
Som du säkert förstår är inte målet det viktiga här, utan resan. Genom att göra övningarna kring förändringar som har skett och som kan komma att ske, och genom att fokusera på vad som påverkar dig mest (koordinatsystemet) kan du skriva brevet med hjälp av ditt undermedvetna. Du får hjälp av dig själv att lösa frågor som du kanske har kring ditt skrivande, och detta i sin tur gör att du får mycket större möjlighet att verkligen nå dit du vill!
tisdag 7 februari 2012
De, dem eller dom
Härom dagen var det "Grammatikdagen". Några dagar försenat, men bättre sent än aldrig, tänkte jag därför skriva några tips kring att hålla rätt på när det ska vara "de" och när det ska vara "dem". Detta är ett ganska nytt fel och jag har svårt att riktigt begripa varför det har uppkommit. Några säger att det är en så kallad överkompensation, alltså att den som säger "dom" skriver "dem" när det ska vara "fint" oavsett om det borde varit "de". Det kan kanske delvis vara en orsak, men det är inte hela problemet. Dels har jag sett minst lika många fel åt andra hållet, alltså "de" där det borde stått "dem". Dels har jag själv alltid sagt "dom" i tal, men aldrig haft svårt att välja ord i skrift. Jag tror att det är något i svenskaundervisningen som dessvärre har fallit bort. Som tur är kan man enkelt göra ett litet test för att komma fram till rätt ord, så även om det alltså känns svårt att gå på ren känsla så behöver det inte bli fel, bara man är villig att försöka göra rätt.
Några anser att det är bättre att skriva "dom" än att göra fel på "de" och "dem". Jag håller inte med. Det är så enkelt att testa vilket det ska vara och vi ska inte urlaka vårt språk. För dig som till exempel söker jobb fungerar det inte att komma med "dom" i sitt personliga brev, då får du inte jobbet! Visst kan en författare använda "dom" i direkt anföring (när någon pratar i en berättelse), men inte ens där är jag förtjust i det. Om det passar en karaktär att säga "dom" kommer vår hjärna kommer att utläsa ordet som "dom", men står det däremot "dom" kommer läsaren förmodligen att stanna till inför det ovana ordet. Tittar man på såna författare som anses vara duktiga skribenter av vår tid så är det nästan ingen som använder "dom" ens i dialoger.
Det viktigaste när man läser, oavsett om det är jobbansökningar eller skönlitteratur, är ju att man kan läsa på med flyt, och det får man bara om skribenten har använt riktig svenska. För den som fortfarande inte är övertygad kan jag lägga till att ett korrekt språk är betydligt enklare för såna läsare som inte har svenska som modersmål eller som har läs- och skrivsvårigheter. Att skriva riktigt är alltså inte bara bra för din egen del, utan en service du bör ge dina läsare!
Så här enkelt är det dock att hålla rätt på "de" och "dem" om språkkänslan sviktar:
Byt ut "de" mot "du" och "dem" mot "dig". Tänk att det är två bokstäver i de/du och tre i dem/dig, som minnesregel. Det heter alltså:
Jämför Du åkte skidor och Dig åkte skidor. Här måste det alltså vara De åkte skidor!
Eller:
Jämför Så roligt för dig och Så roligt för du. Här är Så roligt för dem det rätta.
Testa alltså med den här lilla regeln vid minsta tvekan. Ju mer du testar, desto enklare kommer du att hitta rätt ord helt automatiskt när din språkkänsla vaknar.
Lycka till!
PS: Det finns tillfällen när både "de" och "dem" kan användas, så om både "du" och "dig" verkar passa är det förmodligen en sådan konstruktion. Känner du dig det minsta tveksam kan du ju alltid skriva om meningen så att bara en variant funkar.
Några anser att det är bättre att skriva "dom" än att göra fel på "de" och "dem". Jag håller inte med. Det är så enkelt att testa vilket det ska vara och vi ska inte urlaka vårt språk. För dig som till exempel söker jobb fungerar det inte att komma med "dom" i sitt personliga brev, då får du inte jobbet! Visst kan en författare använda "dom" i direkt anföring (när någon pratar i en berättelse), men inte ens där är jag förtjust i det. Om det passar en karaktär att säga "dom" kommer vår hjärna kommer att utläsa ordet som "dom", men står det däremot "dom" kommer läsaren förmodligen att stanna till inför det ovana ordet. Tittar man på såna författare som anses vara duktiga skribenter av vår tid så är det nästan ingen som använder "dom" ens i dialoger.
Det viktigaste när man läser, oavsett om det är jobbansökningar eller skönlitteratur, är ju att man kan läsa på med flyt, och det får man bara om skribenten har använt riktig svenska. För den som fortfarande inte är övertygad kan jag lägga till att ett korrekt språk är betydligt enklare för såna läsare som inte har svenska som modersmål eller som har läs- och skrivsvårigheter. Att skriva riktigt är alltså inte bara bra för din egen del, utan en service du bör ge dina läsare!
Så här enkelt är det dock att hålla rätt på "de" och "dem" om språkkänslan sviktar:
Byt ut "de" mot "du" och "dem" mot "dig". Tänk att det är två bokstäver i de/du och tre i dem/dig, som minnesregel. Det heter alltså:
Jämför Du åkte skidor och Dig åkte skidor. Här måste det alltså vara De åkte skidor!
Eller:
Jämför Så roligt för dig och Så roligt för du. Här är Så roligt för dem det rätta.
Testa alltså med den här lilla regeln vid minsta tvekan. Ju mer du testar, desto enklare kommer du att hitta rätt ord helt automatiskt när din språkkänsla vaknar.
Lycka till!
PS: Det finns tillfällen när både "de" och "dem" kan användas, så om både "du" och "dig" verkar passa är det förmodligen en sådan konstruktion. Känner du dig det minsta tveksam kan du ju alltid skriva om meningen så att bara en variant funkar.
onsdag 7 december 2011
Höger-vänster-om: skriv!
Skrivtips:
Läste en allmän fråga om skrivande och flow i dag. Det låter ju enkelt att säga att man ska sätta sig ner och skriva och så kommer det. Jag tror inte det är så lätt, utan att det kräver träning. Som tur är tror jag att jag har en del tips för att utföra just den träningen och det ska jag dela med mig av här nedan.
Även om vi skriver med vänster hjärnhalva som har språket, så är det höger som har flow. Flow är ju att hamna i en helhet. Jag kan jämföra med att rida, vilket jag har gjort mycket. Om man ska rida i en cirkel, något som kallas för en volt på ryttarspråk, så går det inte att tänka "Nu ska jag först styra in hästen lite, sen måste jag forma den så att den böjer sig i innersidan och följer volten med kroppen, sätta mig på mitt inre sittben för att visa vägen och just det, när vi kommit halvvägs brukar hästen se sig själv i spegeln i ridhuset och bli rädd, så jag måste parera det innan det händer också..." Innan alla dessa tankar har hunnit bli handling har hästen redan skyggat för spegeln och volten blev ett ägg istället för en rund cirkel. Om man annars bara "gör", alltså låter höger hjärnhalva ta över, så sätter den ihop skeendet till en helhet och låter allt hända samtidigt.
Detta kan ju verka vara en sak när man ska utföra något fysiskt, som att rida på en cirkel, eftersom denna handling inte kräver några ord och helheten kan få ta över. Men hur omsätter man det till skrivande? Jag försökte att medvetet avbryta mig själv när jag kom i flow för att känna efter vad det var som hände och i stort sett varje gång märkte jag att när jag är i flow så spelas handlingen i det jag skriver upp som en film i mitt huvud. Filmen går i den takt mina fingrar hinner skriva (jag kan skrivmaskingssättning för händerna, så jag skriver ganska snabbt). Det kräver dock att jag släpper alla tankar på stavning, tangentbordsmissar, exakt meningsbyggnad och grammatik. Visserligen har jag såpass lång erfarenhet av språk att jag har en hel del av detta gratis, men jag får ändå gå tillbaka och kolla vad jag har skrivit sen när flowet tar slut.
När stunden av flow är över, försök inte tvinga fram mer, utan acceptera att det är slut. Nu är det istället dags för att backa, läsa, rätta och justera. Ibland kommer flowet tillbaka, ibland inte. Ju mer man skriver, desto mer kan man mana fram det på beställning. För den som inte är lika van kan det hjälpa att se till att man inte blir störd, som att stänga av ljudet på telefonen, stänga av e-posten, twitter osv, säga till familjen att inte störa, eller stänga in husdjur som kräver uppmärksamhet (medan en sovande katt i knät givetvis kan vara bra istället). Det finns också yttre hjälpmedel, till exempel en skiva med ljud som hjälper hjärnan att komma in i meditativa hjärnvågor hjälpa. Såna ljud ska bidra till thetavågor, som alltså är ett meditativt tillstånd (brukar ligga invävda i vissa meditationsskivor, men kolla att ljudet verkligen är med, vilken meditation som helst duger inte, rena thetavågsljud låter som mycket snabba knackningar). Precis som den som tränar meditation kan man alltså träna sig på att hamna i flow.
Läste en allmän fråga om skrivande och flow i dag. Det låter ju enkelt att säga att man ska sätta sig ner och skriva och så kommer det. Jag tror inte det är så lätt, utan att det kräver träning. Som tur är tror jag att jag har en del tips för att utföra just den träningen och det ska jag dela med mig av här nedan.
Även om vi skriver med vänster hjärnhalva som har språket, så är det höger som har flow. Flow är ju att hamna i en helhet. Jag kan jämföra med att rida, vilket jag har gjort mycket. Om man ska rida i en cirkel, något som kallas för en volt på ryttarspråk, så går det inte att tänka "Nu ska jag först styra in hästen lite, sen måste jag forma den så att den böjer sig i innersidan och följer volten med kroppen, sätta mig på mitt inre sittben för att visa vägen och just det, när vi kommit halvvägs brukar hästen se sig själv i spegeln i ridhuset och bli rädd, så jag måste parera det innan det händer också..." Innan alla dessa tankar har hunnit bli handling har hästen redan skyggat för spegeln och volten blev ett ägg istället för en rund cirkel. Om man annars bara "gör", alltså låter höger hjärnhalva ta över, så sätter den ihop skeendet till en helhet och låter allt hända samtidigt.
Detta kan ju verka vara en sak när man ska utföra något fysiskt, som att rida på en cirkel, eftersom denna handling inte kräver några ord och helheten kan få ta över. Men hur omsätter man det till skrivande? Jag försökte att medvetet avbryta mig själv när jag kom i flow för att känna efter vad det var som hände och i stort sett varje gång märkte jag att när jag är i flow så spelas handlingen i det jag skriver upp som en film i mitt huvud. Filmen går i den takt mina fingrar hinner skriva (jag kan skrivmaskingssättning för händerna, så jag skriver ganska snabbt). Det kräver dock att jag släpper alla tankar på stavning, tangentbordsmissar, exakt meningsbyggnad och grammatik. Visserligen har jag såpass lång erfarenhet av språk att jag har en hel del av detta gratis, men jag får ändå gå tillbaka och kolla vad jag har skrivit sen när flowet tar slut.
När stunden av flow är över, försök inte tvinga fram mer, utan acceptera att det är slut. Nu är det istället dags för att backa, läsa, rätta och justera. Ibland kommer flowet tillbaka, ibland inte. Ju mer man skriver, desto mer kan man mana fram det på beställning. För den som inte är lika van kan det hjälpa att se till att man inte blir störd, som att stänga av ljudet på telefonen, stänga av e-posten, twitter osv, säga till familjen att inte störa, eller stänga in husdjur som kräver uppmärksamhet (medan en sovande katt i knät givetvis kan vara bra istället). Det finns också yttre hjälpmedel, till exempel en skiva med ljud som hjälper hjärnan att komma in i meditativa hjärnvågor hjälpa. Såna ljud ska bidra till thetavågor, som alltså är ett meditativt tillstånd (brukar ligga invävda i vissa meditationsskivor, men kolla att ljudet verkligen är med, vilken meditation som helst duger inte, rena thetavågsljud låter som mycket snabba knackningar). Precis som den som tränar meditation kan man alltså träna sig på att hamna i flow.
onsdag 24 augusti 2011
Karaktärsblad
Jag har tidigare nämnt att jag har ett karaktärsblad för varje person som är med i ett manus. Ibland har jag det helt färdigt från start, ibland får jag fylla på eller ändra och ibland dyker det ju upp nya personer i berättelsen som måste få sitt blad i efterhand. Som regel försöker jag dock lära mig så mycket som möjligt om karaktären innan jag skriver om den. Vinsten blir att jag slipper förklara för mig själv i manuset, jag slipper skiva läsaren på näsan hela tiden och både text och dialog blir mer levande.
Ta Erik som exempel, han har alltid något strul med sin telefon, tappar den, har sönder den, eller har tekniska problem som att skärmen slocknar. Jag kan plantera detta lite här och var i texten och på slutet får det ju stor betydelse när det inte går att få tag i honom, vilket i sin tur leder in i hela upplösningen. Hade jag inte beskrivit hans telefonproblem innan hade det blivit konstigt när det dök upp.
En annan sak är dialogen. Min "Tompa" delar alltid svordomen "fan" så att han säger "fa-an". Om jag någon stans i början skriver "...", sade han på sitt karaktäristiska sätt, så har jag talat om att det är han som pratar så. Nästa gång räcker det med "Fa-an", sa Tompa och efter det behöver jag inte längre använda "sa Tompa" för nu vet läsaren vem som pratar så. Detta gör dialogen lättare att läsa.
Så här ser mitt karaktärsblad ut, innan jag har fyllt i det:
Namn + ev smeknamn (och i så fall varför detta uppstått, givet, eller blivit kallad sedan liten, efter en händelse, självpåhittat mm)
Längd, vikt, hårfärg, ögonfärg, hudfärg (även nyanser)
Utmärkande drag, återkommande smycken, tatueriangar, piercing, smink osv
Utmärkande rörelser, t.ex. haltar, rör sig snabbt, viftar med armarna, glasögon i pannan ...
Utbildning
Sysselsättning
Favoritmat
Favoritböcker
Favoritfilm
Favoritmusik
Föräldrar
Syskon (om ja, vilka)
Bästa vän? (om ja, vem?)
Körkort? (om ja, kör vad och drömmer om att köra vad?)
Barn? (om ja, med vem)
Gift, sambo, delsbo, singel, änka/änkling...
Nationalitet
Pratar vilka språk?
Saker som utmärker personens sätt att prata (säger fel på samma sak jämnt? pratar fort, pratar hackigt, stammar? pratar långsamt, mumlar eller tydligt ....)
Röstläge (bas/diskant, lågmäld/kraftfullt, blyg/gapig)
Religion eller inte?
Ser upp till?
Favritcitat?
Praktisk kontra teoretisk?
Önskar sig mest av allt?
Ovanor? (kan vara allt från att supa till att klia sig på hakan)
Ovänner?
Självförtoende och självkänsla?
Övrigt
Ta Erik som exempel, han har alltid något strul med sin telefon, tappar den, har sönder den, eller har tekniska problem som att skärmen slocknar. Jag kan plantera detta lite här och var i texten och på slutet får det ju stor betydelse när det inte går att få tag i honom, vilket i sin tur leder in i hela upplösningen. Hade jag inte beskrivit hans telefonproblem innan hade det blivit konstigt när det dök upp.
En annan sak är dialogen. Min "Tompa" delar alltid svordomen "fan" så att han säger "fa-an". Om jag någon stans i början skriver "...", sade han på sitt karaktäristiska sätt, så har jag talat om att det är han som pratar så. Nästa gång räcker det med "Fa-an", sa Tompa och efter det behöver jag inte längre använda "sa Tompa" för nu vet läsaren vem som pratar så. Detta gör dialogen lättare att läsa.
Så här ser mitt karaktärsblad ut, innan jag har fyllt i det:
Namn + ev smeknamn (och i så fall varför detta uppstått, givet, eller blivit kallad sedan liten, efter en händelse, självpåhittat mm)
Längd, vikt, hårfärg, ögonfärg, hudfärg (även nyanser)
Utmärkande drag, återkommande smycken, tatueriangar, piercing, smink osv
Utmärkande rörelser, t.ex. haltar, rör sig snabbt, viftar med armarna, glasögon i pannan ...
Utbildning
Sysselsättning
Favoritmat
Favoritböcker
Favoritfilm
Favoritmusik
Föräldrar
Syskon (om ja, vilka)
Bästa vän? (om ja, vem?)
Körkort? (om ja, kör vad och drömmer om att köra vad?)
Barn? (om ja, med vem)
Gift, sambo, delsbo, singel, änka/änkling...
Nationalitet
Pratar vilka språk?
Saker som utmärker personens sätt att prata (säger fel på samma sak jämnt? pratar fort, pratar hackigt, stammar? pratar långsamt, mumlar eller tydligt ....)
Röstläge (bas/diskant, lågmäld/kraftfullt, blyg/gapig)
Religion eller inte?
Ser upp till?
Favritcitat?
Praktisk kontra teoretisk?
Önskar sig mest av allt?
Ovanor? (kan vara allt från att supa till att klia sig på hakan)
Ovänner?
Självförtoende och självkänsla?
Övrigt
tisdag 16 augusti 2011
Miljön i en bok - källforska!
De flesta böcker har en huvudmiljö som personerna rör sig i, men med miljö i det här inlägget menar jag inte om de är i en stad eller på landet, utan det som man slarvigt kallar för någons "värld". Till exempel så är ju huvudpersonen i mitt senaste manus en rockstjärna, den huvudsakliga miljön blir alltså replokaler, arenor, flygplatser, hotell samt hans hem. Ju bättre författaren "kan" huvudpersonens värld, desto mer trovärdig blir berättelsen. Så, hur gör man då, om man inte är rockstjärna, som i det här fallet?
Dels är det ju bra att välja en sån miljö som man faktiskt redan vet en del om. Om vi fortsätter att ta mitt manus som exempel så har jag själv stått på scenen sedan jag var nio år och även turnerat, ända bort till Japan. För den skull är jag ingen världsstjärna, men jag har en grund att bygga mitt manus på. Resten har jag fått genom att arbeta med olika källor. Jag har läst biografier, sett på en uppsjö vidoklipp (helst i backstagemiljö, scenframträdanden vet jag hur de ser ut ändå), läst intervjuer och på alla sätt hållit ögonen öppna. Några gånger har jag även besökt några band backstage, sett deras soundcheck osv. Förutom detta har jag låtit ett antal personer läsa manuset och sugit åt mig den kunskap de har kunnat lägga till. Någon kunde berätta om begravningar i innerstadskyrkor i Stockholm (här fick jag något att rätta), en annan berättade om rivaliteten mellan fans och groupies (där fick jag bli tydligare). På det sättet har jag bit för bit satt ihop en miljö som så långt det är möjligt känns trovärdig.
Om man då inte har några förkunskaper, men vill skriva om en viss miljö ändå? Mitt tips är att skriva till någon i den miljön och be att få komma på studiebesök. Många arbetsplatser har till och med visningar för intresserade. Berätta at du ska skriva en bok och be att få ställa några frågor. Jag har ett kommande manus i cirkusmiljö, så under sommaren har jag varit på studiebesök hos Cirkus Wiktoria. De var mycket tillmötesgående och tog vänligt emot mig, jag fick frukostera med självaste cirkusdirektören och ställa mina frågor, prata med några av artisterna, se på när tältet restes och vara med under dagens alla händelser (dessutom bjöd de mig på föreställningen på kvällen, en riktig bonus givetvis; den var superfin!). Givetvis räcker inte ett studiebesök, inte ens med tillhörande frågestund, utan jag fortsätter, letar vanliga spelfilmer om cirkusar, både i äldre och modern tid, söker böcker med mera. Jag kan också börja skapa personerna, men jag börjar inte skriva innan jag känner mig någotsånär hemma i cirkusvärlden.
"Fast min värld finns inte, jag skriver fantasy eller sience fiction", säger du kanske nu. Ja, då går det givetvis inte att göra studiebesök. Istället måste man själv skapa förutsättningarna, skapa miljön. Är det på ett rymdskepp så kommer det ju någonstans ifrån, och det är din uppgift att skapa världen där det hör hemma, hur ser den ut, stor eller liten planet, vad förd et med sig, hur ser invånarna ut, hur kommunicerar de, hur bor de osv. Det kan även löna sig att läsa på om vår tids rymdresor för att sedan utveckla just den teknik som finns i din framtidsvärld. Även om den här planeten sedan aldrig kommer med i den färdiga boken så kommer du att kunna skriva så mycket mer levande om du vet mer om miljön. När det gäller fantasy måste du också bestämma gärnserna för magin. Vem kan utföra vad, vilka naturlagar gäller för magin i just din värld, vad är möjligt för den skickligaste, vad kan någon som är en medelmåtta, behövs det verktyg (jämför Harry Potter med trolstavar och kvastar t.ex.), fungerar magin överallt eller bara på vissa platser?
Även i miljöer där vi tror att vi har alla svar är det ju faktiskt inte så. Som att jag fick bakläxa om den där kyrkan. Andra självklara miljöer, som skolor, sjukhus, restauranger, polishus (speciellt viktigt för deckare såklart), vad vet du egentligen om allt som rör sig i de här miljöerna? Vad gör vaktmästaren på skolan, vad händer i personalmatsalen på sjukhuset och vilka äter där (inte bara personal, det kan jag lova!), hur pratar kockarna med kyparna när gästerna inte hör osv. Allt sånt här kanske inte heller kommer med i din färdiga roman, men om du vet om det kan du skriva så mycket bättre!
Dels är det ju bra att välja en sån miljö som man faktiskt redan vet en del om. Om vi fortsätter att ta mitt manus som exempel så har jag själv stått på scenen sedan jag var nio år och även turnerat, ända bort till Japan. För den skull är jag ingen världsstjärna, men jag har en grund att bygga mitt manus på. Resten har jag fått genom att arbeta med olika källor. Jag har läst biografier, sett på en uppsjö vidoklipp (helst i backstagemiljö, scenframträdanden vet jag hur de ser ut ändå), läst intervjuer och på alla sätt hållit ögonen öppna. Några gånger har jag även besökt några band backstage, sett deras soundcheck osv. Förutom detta har jag låtit ett antal personer läsa manuset och sugit åt mig den kunskap de har kunnat lägga till. Någon kunde berätta om begravningar i innerstadskyrkor i Stockholm (här fick jag något att rätta), en annan berättade om rivaliteten mellan fans och groupies (där fick jag bli tydligare). På det sättet har jag bit för bit satt ihop en miljö som så långt det är möjligt känns trovärdig.
Om man då inte har några förkunskaper, men vill skriva om en viss miljö ändå? Mitt tips är att skriva till någon i den miljön och be att få komma på studiebesök. Många arbetsplatser har till och med visningar för intresserade. Berätta at du ska skriva en bok och be att få ställa några frågor. Jag har ett kommande manus i cirkusmiljö, så under sommaren har jag varit på studiebesök hos Cirkus Wiktoria. De var mycket tillmötesgående och tog vänligt emot mig, jag fick frukostera med självaste cirkusdirektören och ställa mina frågor, prata med några av artisterna, se på när tältet restes och vara med under dagens alla händelser (dessutom bjöd de mig på föreställningen på kvällen, en riktig bonus givetvis; den var superfin!). Givetvis räcker inte ett studiebesök, inte ens med tillhörande frågestund, utan jag fortsätter, letar vanliga spelfilmer om cirkusar, både i äldre och modern tid, söker böcker med mera. Jag kan också börja skapa personerna, men jag börjar inte skriva innan jag känner mig någotsånär hemma i cirkusvärlden.
"Fast min värld finns inte, jag skriver fantasy eller sience fiction", säger du kanske nu. Ja, då går det givetvis inte att göra studiebesök. Istället måste man själv skapa förutsättningarna, skapa miljön. Är det på ett rymdskepp så kommer det ju någonstans ifrån, och det är din uppgift att skapa världen där det hör hemma, hur ser den ut, stor eller liten planet, vad förd et med sig, hur ser invånarna ut, hur kommunicerar de, hur bor de osv. Det kan även löna sig att läsa på om vår tids rymdresor för att sedan utveckla just den teknik som finns i din framtidsvärld. Även om den här planeten sedan aldrig kommer med i den färdiga boken så kommer du att kunna skriva så mycket mer levande om du vet mer om miljön. När det gäller fantasy måste du också bestämma gärnserna för magin. Vem kan utföra vad, vilka naturlagar gäller för magin i just din värld, vad är möjligt för den skickligaste, vad kan någon som är en medelmåtta, behövs det verktyg (jämför Harry Potter med trolstavar och kvastar t.ex.), fungerar magin överallt eller bara på vissa platser?
Även i miljöer där vi tror att vi har alla svar är det ju faktiskt inte så. Som att jag fick bakläxa om den där kyrkan. Andra självklara miljöer, som skolor, sjukhus, restauranger, polishus (speciellt viktigt för deckare såklart), vad vet du egentligen om allt som rör sig i de här miljöerna? Vad gör vaktmästaren på skolan, vad händer i personalmatsalen på sjukhuset och vilka äter där (inte bara personal, det kan jag lova!), hur pratar kockarna med kyparna när gästerna inte hör osv. Allt sånt här kanske inte heller kommer med i din färdiga roman, men om du vet om det kan du skriva så mycket bättre!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)