Jag har tidigare nämnt att jag har ett karaktärsblad för varje person som är med i ett manus. Ibland har jag det helt färdigt från start, ibland får jag fylla på eller ändra och ibland dyker det ju upp nya personer i berättelsen som måste få sitt blad i efterhand. Som regel försöker jag dock lära mig så mycket som möjligt om karaktären innan jag skriver om den. Vinsten blir att jag slipper förklara för mig själv i manuset, jag slipper skiva läsaren på näsan hela tiden och både text och dialog blir mer levande.
Ta Erik som exempel, han har alltid något strul med sin telefon, tappar den, har sönder den, eller har tekniska problem som att skärmen slocknar. Jag kan plantera detta lite här och var i texten och på slutet får det ju stor betydelse när det inte går att få tag i honom, vilket i sin tur leder in i hela upplösningen. Hade jag inte beskrivit hans telefonproblem innan hade det blivit konstigt när det dök upp.
En annan sak är dialogen. Min "Tompa" delar alltid svordomen "fan" så att han säger "fa-an". Om jag någon stans i början skriver "...", sade han på sitt karaktäristiska sätt, så har jag talat om att det är han som pratar så. Nästa gång räcker det med "Fa-an", sa Tompa och efter det behöver jag inte längre använda "sa Tompa" för nu vet läsaren vem som pratar så. Detta gör dialogen lättare att läsa.
Så här ser mitt karaktärsblad ut, innan jag har fyllt i det:
Namn + ev smeknamn (och i så fall varför detta uppstått, givet, eller blivit kallad sedan liten, efter en händelse, självpåhittat mm)
Längd, vikt, hårfärg, ögonfärg, hudfärg (även nyanser)
Utmärkande drag, återkommande smycken, tatueriangar, piercing, smink osv
Utmärkande rörelser, t.ex. haltar, rör sig snabbt, viftar med armarna, glasögon i pannan ...
Utbildning
Sysselsättning
Favoritmat
Favoritböcker
Favoritfilm
Favoritmusik
Föräldrar
Syskon (om ja, vilka)
Bästa vän? (om ja, vem?)
Körkort? (om ja, kör vad och drömmer om att köra vad?)
Barn? (om ja, med vem)
Gift, sambo, delsbo, singel, änka/änkling...
Nationalitet
Pratar vilka språk?
Saker som utmärker personens sätt att prata (säger fel på samma sak jämnt? pratar fort, pratar hackigt, stammar? pratar långsamt, mumlar eller tydligt ....)
Röstläge (bas/diskant, lågmäld/kraftfullt, blyg/gapig)
Religion eller inte?
Ser upp till?
Favritcitat?
Praktisk kontra teoretisk?
Önskar sig mest av allt?
Ovanor? (kan vara allt från att supa till att klia sig på hakan)
Ovänner?
Självförtoende och självkänsla?
Övrigt
onsdag 24 augusti 2011
söndag 21 augusti 2011
Fråga mig på Formspring
Nu är jag även med på Formspring. Där kan du ställa frågor om allt möjligt som du vill veta. Jag svarar på alla frågor om romanen och på det mesta (som inte kräver en hel uppsats till svar) om att skriva, tips med mera. Jag svarar eventuellt också på andra frågor om mig själv, men där finns det gärnser förstås :)
Ask me anything http://formspring.me/AnnaGable
Ask me anything http://formspring.me/AnnaGable
tisdag 16 augusti 2011
Miljön i en bok - källforska!
De flesta böcker har en huvudmiljö som personerna rör sig i, men med miljö i det här inlägget menar jag inte om de är i en stad eller på landet, utan det som man slarvigt kallar för någons "värld". Till exempel så är ju huvudpersonen i mitt senaste manus en rockstjärna, den huvudsakliga miljön blir alltså replokaler, arenor, flygplatser, hotell samt hans hem. Ju bättre författaren "kan" huvudpersonens värld, desto mer trovärdig blir berättelsen. Så, hur gör man då, om man inte är rockstjärna, som i det här fallet?
Dels är det ju bra att välja en sån miljö som man faktiskt redan vet en del om. Om vi fortsätter att ta mitt manus som exempel så har jag själv stått på scenen sedan jag var nio år och även turnerat, ända bort till Japan. För den skull är jag ingen världsstjärna, men jag har en grund att bygga mitt manus på. Resten har jag fått genom att arbeta med olika källor. Jag har läst biografier, sett på en uppsjö vidoklipp (helst i backstagemiljö, scenframträdanden vet jag hur de ser ut ändå), läst intervjuer och på alla sätt hållit ögonen öppna. Några gånger har jag även besökt några band backstage, sett deras soundcheck osv. Förutom detta har jag låtit ett antal personer läsa manuset och sugit åt mig den kunskap de har kunnat lägga till. Någon kunde berätta om begravningar i innerstadskyrkor i Stockholm (här fick jag något att rätta), en annan berättade om rivaliteten mellan fans och groupies (där fick jag bli tydligare). På det sättet har jag bit för bit satt ihop en miljö som så långt det är möjligt känns trovärdig.
Om man då inte har några förkunskaper, men vill skriva om en viss miljö ändå? Mitt tips är att skriva till någon i den miljön och be att få komma på studiebesök. Många arbetsplatser har till och med visningar för intresserade. Berätta at du ska skriva en bok och be att få ställa några frågor. Jag har ett kommande manus i cirkusmiljö, så under sommaren har jag varit på studiebesök hos Cirkus Wiktoria. De var mycket tillmötesgående och tog vänligt emot mig, jag fick frukostera med självaste cirkusdirektören och ställa mina frågor, prata med några av artisterna, se på när tältet restes och vara med under dagens alla händelser (dessutom bjöd de mig på föreställningen på kvällen, en riktig bonus givetvis; den var superfin!). Givetvis räcker inte ett studiebesök, inte ens med tillhörande frågestund, utan jag fortsätter, letar vanliga spelfilmer om cirkusar, både i äldre och modern tid, söker böcker med mera. Jag kan också börja skapa personerna, men jag börjar inte skriva innan jag känner mig någotsånär hemma i cirkusvärlden.
"Fast min värld finns inte, jag skriver fantasy eller sience fiction", säger du kanske nu. Ja, då går det givetvis inte att göra studiebesök. Istället måste man själv skapa förutsättningarna, skapa miljön. Är det på ett rymdskepp så kommer det ju någonstans ifrån, och det är din uppgift att skapa världen där det hör hemma, hur ser den ut, stor eller liten planet, vad förd et med sig, hur ser invånarna ut, hur kommunicerar de, hur bor de osv. Det kan även löna sig att läsa på om vår tids rymdresor för att sedan utveckla just den teknik som finns i din framtidsvärld. Även om den här planeten sedan aldrig kommer med i den färdiga boken så kommer du att kunna skriva så mycket mer levande om du vet mer om miljön. När det gäller fantasy måste du också bestämma gärnserna för magin. Vem kan utföra vad, vilka naturlagar gäller för magin i just din värld, vad är möjligt för den skickligaste, vad kan någon som är en medelmåtta, behövs det verktyg (jämför Harry Potter med trolstavar och kvastar t.ex.), fungerar magin överallt eller bara på vissa platser?
Även i miljöer där vi tror att vi har alla svar är det ju faktiskt inte så. Som att jag fick bakläxa om den där kyrkan. Andra självklara miljöer, som skolor, sjukhus, restauranger, polishus (speciellt viktigt för deckare såklart), vad vet du egentligen om allt som rör sig i de här miljöerna? Vad gör vaktmästaren på skolan, vad händer i personalmatsalen på sjukhuset och vilka äter där (inte bara personal, det kan jag lova!), hur pratar kockarna med kyparna när gästerna inte hör osv. Allt sånt här kanske inte heller kommer med i din färdiga roman, men om du vet om det kan du skriva så mycket bättre!
Dels är det ju bra att välja en sån miljö som man faktiskt redan vet en del om. Om vi fortsätter att ta mitt manus som exempel så har jag själv stått på scenen sedan jag var nio år och även turnerat, ända bort till Japan. För den skull är jag ingen världsstjärna, men jag har en grund att bygga mitt manus på. Resten har jag fått genom att arbeta med olika källor. Jag har läst biografier, sett på en uppsjö vidoklipp (helst i backstagemiljö, scenframträdanden vet jag hur de ser ut ändå), läst intervjuer och på alla sätt hållit ögonen öppna. Några gånger har jag även besökt några band backstage, sett deras soundcheck osv. Förutom detta har jag låtit ett antal personer läsa manuset och sugit åt mig den kunskap de har kunnat lägga till. Någon kunde berätta om begravningar i innerstadskyrkor i Stockholm (här fick jag något att rätta), en annan berättade om rivaliteten mellan fans och groupies (där fick jag bli tydligare). På det sättet har jag bit för bit satt ihop en miljö som så långt det är möjligt känns trovärdig.
Om man då inte har några förkunskaper, men vill skriva om en viss miljö ändå? Mitt tips är att skriva till någon i den miljön och be att få komma på studiebesök. Många arbetsplatser har till och med visningar för intresserade. Berätta at du ska skriva en bok och be att få ställa några frågor. Jag har ett kommande manus i cirkusmiljö, så under sommaren har jag varit på studiebesök hos Cirkus Wiktoria. De var mycket tillmötesgående och tog vänligt emot mig, jag fick frukostera med självaste cirkusdirektören och ställa mina frågor, prata med några av artisterna, se på när tältet restes och vara med under dagens alla händelser (dessutom bjöd de mig på föreställningen på kvällen, en riktig bonus givetvis; den var superfin!). Givetvis räcker inte ett studiebesök, inte ens med tillhörande frågestund, utan jag fortsätter, letar vanliga spelfilmer om cirkusar, både i äldre och modern tid, söker böcker med mera. Jag kan också börja skapa personerna, men jag börjar inte skriva innan jag känner mig någotsånär hemma i cirkusvärlden.
"Fast min värld finns inte, jag skriver fantasy eller sience fiction", säger du kanske nu. Ja, då går det givetvis inte att göra studiebesök. Istället måste man själv skapa förutsättningarna, skapa miljön. Är det på ett rymdskepp så kommer det ju någonstans ifrån, och det är din uppgift att skapa världen där det hör hemma, hur ser den ut, stor eller liten planet, vad förd et med sig, hur ser invånarna ut, hur kommunicerar de, hur bor de osv. Det kan även löna sig att läsa på om vår tids rymdresor för att sedan utveckla just den teknik som finns i din framtidsvärld. Även om den här planeten sedan aldrig kommer med i den färdiga boken så kommer du att kunna skriva så mycket mer levande om du vet mer om miljön. När det gäller fantasy måste du också bestämma gärnserna för magin. Vem kan utföra vad, vilka naturlagar gäller för magin i just din värld, vad är möjligt för den skickligaste, vad kan någon som är en medelmåtta, behövs det verktyg (jämför Harry Potter med trolstavar och kvastar t.ex.), fungerar magin överallt eller bara på vissa platser?
Även i miljöer där vi tror att vi har alla svar är det ju faktiskt inte så. Som att jag fick bakläxa om den där kyrkan. Andra självklara miljöer, som skolor, sjukhus, restauranger, polishus (speciellt viktigt för deckare såklart), vad vet du egentligen om allt som rör sig i de här miljöerna? Vad gör vaktmästaren på skolan, vad händer i personalmatsalen på sjukhuset och vilka äter där (inte bara personal, det kan jag lova!), hur pratar kockarna med kyparna när gästerna inte hör osv. Allt sånt här kanske inte heller kommer med i din färdiga roman, men om du vet om det kan du skriva så mycket bättre!
lördag 13 augusti 2011
Jobb på nyhetsblad
Jag ska börja jobba med nyhetsbladet för Bokeri.se (adressen börjar fungera den 15/8 då sajten lanseras). Det är en plats för fplk som behöver förattartjänster, som vill sälja egenutgivna böcker, ha manusassistans, utgivningsassistans med mera. Verkligt bra initiativ att ge dessa en gemensam plattform tycker jag. Ni kommer även att hitta mina egna författartjänster där (men via min hemsida www.annagable.com går det givetvis fortfarande utmärkt).
fredag 12 augusti 2011
Erbjudande - gratis författarcoachning v 33!
Under vecka 33 ger jag gratis författarcoachning till de 7 första sidorna i din roman. Läs mer om hur du sickar in och vilka regler som gäller på http://www.annagable.com
Varmt väkommen med din text!
Varmt väkommen med din text!
fredag 5 augusti 2011
Om "flow"
Jag hamnar nästan alltid i "flow" när jag skriver, men jag kan inte bestämma att det ska ske. Däremot har jag en teori om varför det är så svårt när man skriver.
Som bekant har vi två hjärnhalvor, och dessa har till viss del olika uppgifter, den vänstra står bland annat för språk, medan den högra står för bilder. Den vänstra kan bryta ner saker i beståndsdelar och analysera, den högra ser helheter.
Nästa gång ni ser en föreläsning, lägg märke till vad som händer om någon ska rita någon figur och samtidigt prata. Som regel går det inte, personen tystnar, ritar och fortsätter sedan att prata. Om du själv utövar en sport eller utövar musik så är det också tydligt. Du börjar förmodligen med att tänka på vad du gör, men efter en stund glömmer du tid och rum och går upp i det du gör, du kommer in i flow. Att göra något med kroppen är ju väldigt mycket höger hjärnhalva. Givetvis är det motstridigt att komma in i höger hjärnhalvas "flow" när man sysslar med en typisk vänster hjärnhalve-aktivitet!
Det jag _tror_ händer, när det ändå händer, är att man är tillräckligt bra på att skriva, alltså det fysiska skeendet, att röra en penna eller klicka på tangenter, att man inte behöver tänka på att det sker och att man sedan går så upp i sin handling att den börjar spelas upp som en film inför ögonen. Den som någon gång varit försatt i hypnos kommer nu att nicka igenkännande, det är precis samma tillstånd, eller det som idrottare kallar för mental träning. Min teori är alltså att om man lägger tid på att lära sig mental träning eller hypnos, så går det lättare att komma in i flow på beställning. Själv har jag sortat mycket och kanske är det anledningen till att jag omedvetet går in i flow när jag börjar skriva.
Någon som tror att jag kan ha rätt?
Som bekant har vi två hjärnhalvor, och dessa har till viss del olika uppgifter, den vänstra står bland annat för språk, medan den högra står för bilder. Den vänstra kan bryta ner saker i beståndsdelar och analysera, den högra ser helheter.
Nästa gång ni ser en föreläsning, lägg märke till vad som händer om någon ska rita någon figur och samtidigt prata. Som regel går det inte, personen tystnar, ritar och fortsätter sedan att prata. Om du själv utövar en sport eller utövar musik så är det också tydligt. Du börjar förmodligen med att tänka på vad du gör, men efter en stund glömmer du tid och rum och går upp i det du gör, du kommer in i flow. Att göra något med kroppen är ju väldigt mycket höger hjärnhalva. Givetvis är det motstridigt att komma in i höger hjärnhalvas "flow" när man sysslar med en typisk vänster hjärnhalve-aktivitet!
Det jag _tror_ händer, när det ändå händer, är att man är tillräckligt bra på att skriva, alltså det fysiska skeendet, att röra en penna eller klicka på tangenter, att man inte behöver tänka på att det sker och att man sedan går så upp i sin handling att den börjar spelas upp som en film inför ögonen. Den som någon gång varit försatt i hypnos kommer nu att nicka igenkännande, det är precis samma tillstånd, eller det som idrottare kallar för mental träning. Min teori är alltså att om man lägger tid på att lära sig mental träning eller hypnos, så går det lättare att komma in i flow på beställning. Själv har jag sortat mycket och kanske är det anledningen till att jag omedvetet går in i flow när jag börjar skriva.
Någon som tror att jag kan ha rätt?
Hur jag jobbar med ett manus
Jag har tidigare svarat på frågan om hur jag rättar i mina texter. Den här är mer generell: om hela arbetsprocessen. Ni som läser detta bör tänka på att jag inte är speciellt "normal" i det här fallet, även om det finns fler som gör som jag, men detta är därför kanske inte det bästa inlägget för den som själv vill lära sig skriva. Fast nu handlade det alltså om min egen arbetsprocess, så då är det ju den jag måste beskriva.
Först brukar jag komma på en huvudperson. Ibland har han eller hon bara dykt upp, ibland har jag satt mig ner och funderat. I mitt senaste manus "Ghosts, Drugs & Rock n'Roll" var det första utkastet inte alls en rockstjärna, utan en snickare och det möjliga spöket hans farfar och allt skulle bli en deckare. Hur jag än försökte så lyfte aldrig den där snickaren, han blev aldrig intressant. Då slog det mig att det givetvis skulle vara mycket mer intressant om han var en rockstjärna och så föddes Zorf. Någon deckare blev det ju inte heller, även om jag hoppas att slutet ska bli spännande för läsaren.
Efter detta skapar jag fler personer till galleriet, men inte fler än att jag kan ha både dem och deras särdrag i huvudet. Behövs det fler gör jag dem senare. Var och en får ett "kort" där jag skriver ner hur de ser ut, egenskaper, familj, vad de gillar för mat, böcker, ser på bio, kör för bilar, har på sig osv. Behöver jag ändra på deras personliga "kort" senare så gör jag det. När jag har en lämplig mängd personer att starta med så behöver jag också en miljö, ifall inte nu huvudpersonen redan har miljön "med sig", så som fallet var med Zorf. Om det inte är påhittade platser personerna rör sig på försöker jag alltid ha varit på platsen själv, alternativ ingående ha intervjuat någon som har varit där, så att det blir trovärdigt hur det ser ut, klimat med mera.
När detta är klart så sätter jag igång. Helst med något som det är fart och action i, detta behöver inte nödvändigtvis vara bokens början, utan kan senare visa sig hända en bit in i handlingen. Jag gör aldrig synopsis, och det är väl här jag är som mest olik författaren i gemen, även om det finns andra som också skriver utan att först veta hur det ska gå. Anledningen är att jag är en utpräglad utvecklare och en urusel förvaltare. Om jag alltså redan har lösningen så tröttnar jag och ger upp. Jag måste få skriva mig fram till hur det går, få gå och fundera på hur det ena hänger ihop med det andra vartefter frågan dyker upp och så vidare.
När jag kommer till slutet av min inspiration så slutar jag och gör något annat, till exempel läser böcker eller ser filmer som handlar om min boks miljöer, lär mig mer om sådant som har dykt upp som jag måste kunna, eller helt enkelt går en promenad eller går och tränar för att låta tankarna flyga. Så fort jag kommer på något så håller jag detta, nästan som en dagdröm, vänder och vrider och provar i tanken, så när jag väl kommer hem igen och börjar skriva riktigt längtar jag efter att få ner det på papper så att jag inte ska glömma bort det. (Ibland har jag legat med såna tankar när jag ska somna och så gått upp och skrivit, men det är inte så bra egentligen, så nu läser jag oftast en stund i någon helt annan bok innan jag ska sova!)
Sen när allt är nedskrivet, när berättelsen har en början, en mitt och ett slut, ja då börjar jag redigera. Detta har jag skrivit mer om tidigare, men i korthet så går jag först igenom för att se att berättelsen hänger ihop. Efter det rättar jag på detaljnivå i hur folk säger, hur nyckelmeningar är utformade, tar bort upprepningar, saker som kommer för nära varandra i tiden och är för lika etc. Sen köper jag en lektörstjänst, rättar och ändrar igen, gör en grov korrläsning och vem vet, sen kanske det är dags att prova materialet hos ett förlag.
Först brukar jag komma på en huvudperson. Ibland har han eller hon bara dykt upp, ibland har jag satt mig ner och funderat. I mitt senaste manus "Ghosts, Drugs & Rock n'Roll" var det första utkastet inte alls en rockstjärna, utan en snickare och det möjliga spöket hans farfar och allt skulle bli en deckare. Hur jag än försökte så lyfte aldrig den där snickaren, han blev aldrig intressant. Då slog det mig att det givetvis skulle vara mycket mer intressant om han var en rockstjärna och så föddes Zorf. Någon deckare blev det ju inte heller, även om jag hoppas att slutet ska bli spännande för läsaren.
Efter detta skapar jag fler personer till galleriet, men inte fler än att jag kan ha både dem och deras särdrag i huvudet. Behövs det fler gör jag dem senare. Var och en får ett "kort" där jag skriver ner hur de ser ut, egenskaper, familj, vad de gillar för mat, böcker, ser på bio, kör för bilar, har på sig osv. Behöver jag ändra på deras personliga "kort" senare så gör jag det. När jag har en lämplig mängd personer att starta med så behöver jag också en miljö, ifall inte nu huvudpersonen redan har miljön "med sig", så som fallet var med Zorf. Om det inte är påhittade platser personerna rör sig på försöker jag alltid ha varit på platsen själv, alternativ ingående ha intervjuat någon som har varit där, så att det blir trovärdigt hur det ser ut, klimat med mera.
När detta är klart så sätter jag igång. Helst med något som det är fart och action i, detta behöver inte nödvändigtvis vara bokens början, utan kan senare visa sig hända en bit in i handlingen. Jag gör aldrig synopsis, och det är väl här jag är som mest olik författaren i gemen, även om det finns andra som också skriver utan att först veta hur det ska gå. Anledningen är att jag är en utpräglad utvecklare och en urusel förvaltare. Om jag alltså redan har lösningen så tröttnar jag och ger upp. Jag måste få skriva mig fram till hur det går, få gå och fundera på hur det ena hänger ihop med det andra vartefter frågan dyker upp och så vidare.
När jag kommer till slutet av min inspiration så slutar jag och gör något annat, till exempel läser böcker eller ser filmer som handlar om min boks miljöer, lär mig mer om sådant som har dykt upp som jag måste kunna, eller helt enkelt går en promenad eller går och tränar för att låta tankarna flyga. Så fort jag kommer på något så håller jag detta, nästan som en dagdröm, vänder och vrider och provar i tanken, så när jag väl kommer hem igen och börjar skriva riktigt längtar jag efter att få ner det på papper så att jag inte ska glömma bort det. (Ibland har jag legat med såna tankar när jag ska somna och så gått upp och skrivit, men det är inte så bra egentligen, så nu läser jag oftast en stund i någon helt annan bok innan jag ska sova!)
Sen när allt är nedskrivet, när berättelsen har en början, en mitt och ett slut, ja då börjar jag redigera. Detta har jag skrivit mer om tidigare, men i korthet så går jag först igenom för att se att berättelsen hänger ihop. Efter det rättar jag på detaljnivå i hur folk säger, hur nyckelmeningar är utformade, tar bort upprepningar, saker som kommer för nära varandra i tiden och är för lika etc. Sen köper jag en lektörstjänst, rättar och ändrar igen, gör en grov korrläsning och vem vet, sen kanske det är dags att prova materialet hos ett förlag.
torsdag 4 augusti 2011
Signera på Sweden Rock och förfrågan om översättning
Ibland händer det saker långt innan man ens drömt om att de ska hända! Jag har både fått en förfrågan om att stå och signera på rockfestival och om när översättningen kommer. Det faktum att det finns ett tryck efter boken redan innan den finns är långt mer än jag någonsin vågat hoppas på.
För några dagar sedan fick jag ett fint erbjudande om att signera min bok på nästa års Sweden Rock. En bekant har läst början och blev heltänd på mitt manus, så han har lovat att dra i tåtar och se till att jag kan få ställa mig och skriva autografer åt dem som köper boken precis vid ingången till festivalen. Det är ju ett fantastiskt marknadsföringstillfälle, över 30.000 hårdrocksfans på ett och samma ställe, och många med spenderbyxorna på eftersom det är festival och party.
Enda problemet är väl att det än så länge inte finns någon bok att signera, haha. Ja, manuset finns ju, men jag har ännu inget förlag att ge ut den hos (fast jag har å andra sidan inte någon refusering heller, utan går i väntans tider). Mot bakrund av detta känns det i alla fall inte som bortkastad tid att jag har gjort en egen layout och omslag, ifall det nu inte skulle gå i hamn med något förlag innan nästa festival. då trycker jag den själv och kommer dit. Fast allvarligt... vilket förlag kan motstå en bok som redan innan den finns i fysisk form har fått ett så lysande tillfälle till försäljning och marknadsföring? :) Jag är i alla fall mycket hedrad över förfrågan och kommer givetvis att ta vara på tillfället.
Strax efter detta kom så nästa förfrågan "När kommer översätningen?". Den biten kan bli lite svårare att uppfylla, det finns ju ingen "translate-on-demand", i alla fall inte om det ska bli läsligt. Men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden, så vem vet? Jag är i alla fall lika hedrad över den här frågan.
Tusen tack till alla som på något sätt tror på det här projektet, ni sporrar mig och får mig att vilja skriva mer!
För några dagar sedan fick jag ett fint erbjudande om att signera min bok på nästa års Sweden Rock. En bekant har läst början och blev heltänd på mitt manus, så han har lovat att dra i tåtar och se till att jag kan få ställa mig och skriva autografer åt dem som köper boken precis vid ingången till festivalen. Det är ju ett fantastiskt marknadsföringstillfälle, över 30.000 hårdrocksfans på ett och samma ställe, och många med spenderbyxorna på eftersom det är festival och party.
Enda problemet är väl att det än så länge inte finns någon bok att signera, haha. Ja, manuset finns ju, men jag har ännu inget förlag att ge ut den hos (fast jag har å andra sidan inte någon refusering heller, utan går i väntans tider). Mot bakrund av detta känns det i alla fall inte som bortkastad tid att jag har gjort en egen layout och omslag, ifall det nu inte skulle gå i hamn med något förlag innan nästa festival. då trycker jag den själv och kommer dit. Fast allvarligt... vilket förlag kan motstå en bok som redan innan den finns i fysisk form har fått ett så lysande tillfälle till försäljning och marknadsföring? :) Jag är i alla fall mycket hedrad över förfrågan och kommer givetvis att ta vara på tillfället.
Strax efter detta kom så nästa förfrågan "När kommer översätningen?". Den biten kan bli lite svårare att uppfylla, det finns ju ingen "translate-on-demand", i alla fall inte om det ska bli läsligt. Men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden, så vem vet? Jag är i alla fall lika hedrad över den här frågan.
Tusen tack till alla som på något sätt tror på det här projektet, ni sporrar mig och får mig att vilja skriva mer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)