Jag vet inte vad den ska heta än, men nu är jobbet med boken om Dave Lepard definitivt igång. Jag gör jobbet ihop med Davids mamma Lisbeth. Dave som var grundare, sångare, gitarrist och låtskrivare i gruppen Crashdiet. Gruppen som återigen satte Sverige på rock-kartan genom att ta tillbaka sleazerocken från 80-talet, fast på ett nytt sätt som passar in i dag. Men precis när karriären var på väg att lyfta orkade inte David längre. Den 20 januari, för snart sex år sedan, tog han sitt liv, ensam och deppad. Kvar blev ett stort "Varför?" från både familj, vänner och fans.
Jag läser in mig på Lisbeths material, vi har pratat om upplägg och annat praktiskt. Det är givetvis bara en start, men någonstans börjar alltid en resa. Vi tror på det här båda två, det är en viktig bok, både för fansen som länge har skrivit och frågat Lisbeth om hennes rockstjärneson, men även för alla de föräldrar som mist ett barn, även om inte alla hade fans över hela världen. "Han finns så länge vi inte glömmer honom" säger Lisbeth och den här boken hoppas jag bara ska göra att fler vill höra hans musik och förstå. Det är en ära för mig att få vara med i projektet och jag hoppas innerligt att någon förläggare kommer att inse värdet av den här boken. Min förhoppning är att den både kommer att hjälpa fansen att förstå och andra förlädrar att inse att man överlever även om det är oerhört svårt, men givetvis också att den kommer att hjälpa Lisbeth själv! Snart sex år senare är såren långt från läkta.
I förlängningen hoppas jag alltså hinna få ut två böcker under 2012, både den tidigare nästan färdiga "Ghosts, Drugs & Rock n'Roll" som är skönlitterär, men också Davids bok, eller vad den nu ska heta. Jag hoppas att ni som läser den här bloggen vill vara med på resan in i 2012. Gott nytt år med rock i litteraturen!
fredag 30 december 2011
onsdag 7 december 2011
Mer radio!
Den 20 december klockan 18.30 är det dags att höra på radio igen. Då ska jag vara med i Rocksoffan. För er som vill höra genom webben: gå in på www.rocksoffan.se och lyssna. (Givetvis ska ni höra på kanalen även när jag inte är med!)
Höger-vänster-om: skriv!
Skrivtips:
Läste en allmän fråga om skrivande och flow i dag. Det låter ju enkelt att säga att man ska sätta sig ner och skriva och så kommer det. Jag tror inte det är så lätt, utan att det kräver träning. Som tur är tror jag att jag har en del tips för att utföra just den träningen och det ska jag dela med mig av här nedan.
Även om vi skriver med vänster hjärnhalva som har språket, så är det höger som har flow. Flow är ju att hamna i en helhet. Jag kan jämföra med att rida, vilket jag har gjort mycket. Om man ska rida i en cirkel, något som kallas för en volt på ryttarspråk, så går det inte att tänka "Nu ska jag först styra in hästen lite, sen måste jag forma den så att den böjer sig i innersidan och följer volten med kroppen, sätta mig på mitt inre sittben för att visa vägen och just det, när vi kommit halvvägs brukar hästen se sig själv i spegeln i ridhuset och bli rädd, så jag måste parera det innan det händer också..." Innan alla dessa tankar har hunnit bli handling har hästen redan skyggat för spegeln och volten blev ett ägg istället för en rund cirkel. Om man annars bara "gör", alltså låter höger hjärnhalva ta över, så sätter den ihop skeendet till en helhet och låter allt hända samtidigt.
Detta kan ju verka vara en sak när man ska utföra något fysiskt, som att rida på en cirkel, eftersom denna handling inte kräver några ord och helheten kan få ta över. Men hur omsätter man det till skrivande? Jag försökte att medvetet avbryta mig själv när jag kom i flow för att känna efter vad det var som hände och i stort sett varje gång märkte jag att när jag är i flow så spelas handlingen i det jag skriver upp som en film i mitt huvud. Filmen går i den takt mina fingrar hinner skriva (jag kan skrivmaskingssättning för händerna, så jag skriver ganska snabbt). Det kräver dock att jag släpper alla tankar på stavning, tangentbordsmissar, exakt meningsbyggnad och grammatik. Visserligen har jag såpass lång erfarenhet av språk att jag har en hel del av detta gratis, men jag får ändå gå tillbaka och kolla vad jag har skrivit sen när flowet tar slut.
När stunden av flow är över, försök inte tvinga fram mer, utan acceptera att det är slut. Nu är det istället dags för att backa, läsa, rätta och justera. Ibland kommer flowet tillbaka, ibland inte. Ju mer man skriver, desto mer kan man mana fram det på beställning. För den som inte är lika van kan det hjälpa att se till att man inte blir störd, som att stänga av ljudet på telefonen, stänga av e-posten, twitter osv, säga till familjen att inte störa, eller stänga in husdjur som kräver uppmärksamhet (medan en sovande katt i knät givetvis kan vara bra istället). Det finns också yttre hjälpmedel, till exempel en skiva med ljud som hjälper hjärnan att komma in i meditativa hjärnvågor hjälpa. Såna ljud ska bidra till thetavågor, som alltså är ett meditativt tillstånd (brukar ligga invävda i vissa meditationsskivor, men kolla att ljudet verkligen är med, vilken meditation som helst duger inte, rena thetavågsljud låter som mycket snabba knackningar). Precis som den som tränar meditation kan man alltså träna sig på att hamna i flow.
Läste en allmän fråga om skrivande och flow i dag. Det låter ju enkelt att säga att man ska sätta sig ner och skriva och så kommer det. Jag tror inte det är så lätt, utan att det kräver träning. Som tur är tror jag att jag har en del tips för att utföra just den träningen och det ska jag dela med mig av här nedan.
Även om vi skriver med vänster hjärnhalva som har språket, så är det höger som har flow. Flow är ju att hamna i en helhet. Jag kan jämföra med att rida, vilket jag har gjort mycket. Om man ska rida i en cirkel, något som kallas för en volt på ryttarspråk, så går det inte att tänka "Nu ska jag först styra in hästen lite, sen måste jag forma den så att den böjer sig i innersidan och följer volten med kroppen, sätta mig på mitt inre sittben för att visa vägen och just det, när vi kommit halvvägs brukar hästen se sig själv i spegeln i ridhuset och bli rädd, så jag måste parera det innan det händer också..." Innan alla dessa tankar har hunnit bli handling har hästen redan skyggat för spegeln och volten blev ett ägg istället för en rund cirkel. Om man annars bara "gör", alltså låter höger hjärnhalva ta över, så sätter den ihop skeendet till en helhet och låter allt hända samtidigt.
Detta kan ju verka vara en sak när man ska utföra något fysiskt, som att rida på en cirkel, eftersom denna handling inte kräver några ord och helheten kan få ta över. Men hur omsätter man det till skrivande? Jag försökte att medvetet avbryta mig själv när jag kom i flow för att känna efter vad det var som hände och i stort sett varje gång märkte jag att när jag är i flow så spelas handlingen i det jag skriver upp som en film i mitt huvud. Filmen går i den takt mina fingrar hinner skriva (jag kan skrivmaskingssättning för händerna, så jag skriver ganska snabbt). Det kräver dock att jag släpper alla tankar på stavning, tangentbordsmissar, exakt meningsbyggnad och grammatik. Visserligen har jag såpass lång erfarenhet av språk att jag har en hel del av detta gratis, men jag får ändå gå tillbaka och kolla vad jag har skrivit sen när flowet tar slut.
När stunden av flow är över, försök inte tvinga fram mer, utan acceptera att det är slut. Nu är det istället dags för att backa, läsa, rätta och justera. Ibland kommer flowet tillbaka, ibland inte. Ju mer man skriver, desto mer kan man mana fram det på beställning. För den som inte är lika van kan det hjälpa att se till att man inte blir störd, som att stänga av ljudet på telefonen, stänga av e-posten, twitter osv, säga till familjen att inte störa, eller stänga in husdjur som kräver uppmärksamhet (medan en sovande katt i knät givetvis kan vara bra istället). Det finns också yttre hjälpmedel, till exempel en skiva med ljud som hjälper hjärnan att komma in i meditativa hjärnvågor hjälpa. Såna ljud ska bidra till thetavågor, som alltså är ett meditativt tillstånd (brukar ligga invävda i vissa meditationsskivor, men kolla att ljudet verkligen är med, vilken meditation som helst duger inte, rena thetavågsljud låter som mycket snabba knackningar). Precis som den som tränar meditation kan man alltså träna sig på att hamna i flow.
torsdag 17 november 2011
Att skriva om sex
Pratade för en tid sedan med författarkollegan Anders Blixt om hur man gör med sexscener i en bok som egentligen inte handlar om sex. Givetvis ser jag sex som en naturlig del av livet, men trots det är det ju mer eller mindre privat, både för en författare och för läsarna. Dessutom har jag insett att det faktiskt kan vara privat även för karaktärerna i en bok. Man blir på något sätt skyldig dem en viss integritet. Anledningen till att jag har bytt ut ordet "sex" ur klyschan "Sex, drugs & Rock n'Roll" betyder alltså inte att det inte finns sex i boken.
I Ghosts har jag ju dels rockstjärnan som har hållit på både med några försök till stadigt förhållande samt med groupies, säkert ibland delat säng med fler än en åt gången. När han sen träffar den stora kärleken behöver han ju på ett sätt inte så mycket försiktighet. Han är inte blyg på det här området, även om han direkt inser att han plötsligt har träffat en tjej som är helt annorlunda och som betyder mycket mer. Ho å andra sidan har levt ett tämligen fattigt sexliv under en ängre period. Hon vill givetvis ha honom, det är hon som tar initiativet och går fram för att ta kontakt, men jag kan inte skriva ut en sexscenmed henne i den utan att göra henne generad. Det kanske låter underligt, men det är ju så att man faktiskt lever med sina karaktärer, de tar egna initiativ, blir som gamla vänner. Jag är inte ensam om att känna så här när jag skriver.
När läsaren får följa med Mia och Erik in i sovrummet när de har hunnit flytta ihop är jag mindre försiktig, men jag skriver fortfarande inte ut allt, utan nöjer mig med vissa delar utan att bli explicit. Dels är det fel typ av genre, det är inte en sexistisk roman och den får inte glida mellan genrerna mer än vad den redan gör på andra sätt, men dessutom är det fortfarande karaktärernas integritet. Nu har Mia blivit mer bekväm med sitt liv som sambo, medan Erik har blivit mer privat i och med att han försöker vara sig själv och inte artisten Zorf. Hans privata jag är ju egentligen en ganska blyg och känslig kille, och även om han är bra i sängen så är han det så att säga inte offentligt. Dessutom har säkert olika läsare olika uppfattning om vad som är bra sex och skriver jag inte ut allt kan läsaren fylla i med sådant som han eller hon själv anser vara bra. Precis som i fråga om annat får man ju inte skriva läsaren på näsan.
Tredje gången man får följa med dem har sex blivit till medicin. Erik har gått igenom både en mycket svår egen fysisk period och dessutom en stor förlust. Mia känner spänningarna i hans axlar, men han tänder på henne och plötsligt är det bråttom. Nu tänker ingen av dem på massage längre. Men det är så känsligt, som ett gummiband precis innan det når bristningsgränsen, ett ord en rörelse, något fel och det som är fint kan bli en katastrof trots att de skrattar och flamsar. De måste få ha den här scenen för sig själva också och återigen låter jag läsaren fylla i luckorna.
Sista gången jag har med sex är Mia inte med i bilden. Erik som tidigare tagit med sig tjejer hem så ofta att hans inneboende slutat fråga efter deras namn skäms plötsligt. Han har gått över gränsen. Han som trodde att om det var något han verkligen kunde så var det att vara Mia trogen vaknar upp och inser vad de hatade drogerna har fått honom att göra. Övriga i huset tassar på tå för att inte göra saken värre. Detta är en scen som jag inte ens kan skriva dit ens som en antydning. Om Mia kan förlåta får ni veta först när ni läser boken.
Gör jag rätt eller fel? Ska man skriva ut mer, eller kanske ännu mindre? Ställer jag det i förhållande till de droger som tas i boken tycker jag nog att jag håller en hyfsad balans. Lika lite som det är explicita sexscener är det någon beskrivning av hur man tar en drog. att jag har bytt ut just ordet "sex" ur klyschan "Sex, Drugs & Rock n'Roll" till "Ghosts..." har som sagt inget att göra med att sexet är borta ur berättelsen, det var snarare så att drogerna spelar en större roll än sexet för handlingen, och dessutom klingar faktiskt titeln bäst om jag lägger oredet "Ghosts" först.
I Ghosts har jag ju dels rockstjärnan som har hållit på både med några försök till stadigt förhållande samt med groupies, säkert ibland delat säng med fler än en åt gången. När han sen träffar den stora kärleken behöver han ju på ett sätt inte så mycket försiktighet. Han är inte blyg på det här området, även om han direkt inser att han plötsligt har träffat en tjej som är helt annorlunda och som betyder mycket mer. Ho å andra sidan har levt ett tämligen fattigt sexliv under en ängre period. Hon vill givetvis ha honom, det är hon som tar initiativet och går fram för att ta kontakt, men jag kan inte skriva ut en sexscenmed henne i den utan att göra henne generad. Det kanske låter underligt, men det är ju så att man faktiskt lever med sina karaktärer, de tar egna initiativ, blir som gamla vänner. Jag är inte ensam om att känna så här när jag skriver.
När läsaren får följa med Mia och Erik in i sovrummet när de har hunnit flytta ihop är jag mindre försiktig, men jag skriver fortfarande inte ut allt, utan nöjer mig med vissa delar utan att bli explicit. Dels är det fel typ av genre, det är inte en sexistisk roman och den får inte glida mellan genrerna mer än vad den redan gör på andra sätt, men dessutom är det fortfarande karaktärernas integritet. Nu har Mia blivit mer bekväm med sitt liv som sambo, medan Erik har blivit mer privat i och med att han försöker vara sig själv och inte artisten Zorf. Hans privata jag är ju egentligen en ganska blyg och känslig kille, och även om han är bra i sängen så är han det så att säga inte offentligt. Dessutom har säkert olika läsare olika uppfattning om vad som är bra sex och skriver jag inte ut allt kan läsaren fylla i med sådant som han eller hon själv anser vara bra. Precis som i fråga om annat får man ju inte skriva läsaren på näsan.
Tredje gången man får följa med dem har sex blivit till medicin. Erik har gått igenom både en mycket svår egen fysisk period och dessutom en stor förlust. Mia känner spänningarna i hans axlar, men han tänder på henne och plötsligt är det bråttom. Nu tänker ingen av dem på massage längre. Men det är så känsligt, som ett gummiband precis innan det når bristningsgränsen, ett ord en rörelse, något fel och det som är fint kan bli en katastrof trots att de skrattar och flamsar. De måste få ha den här scenen för sig själva också och återigen låter jag läsaren fylla i luckorna.
Sista gången jag har med sex är Mia inte med i bilden. Erik som tidigare tagit med sig tjejer hem så ofta att hans inneboende slutat fråga efter deras namn skäms plötsligt. Han har gått över gränsen. Han som trodde att om det var något han verkligen kunde så var det att vara Mia trogen vaknar upp och inser vad de hatade drogerna har fått honom att göra. Övriga i huset tassar på tå för att inte göra saken värre. Detta är en scen som jag inte ens kan skriva dit ens som en antydning. Om Mia kan förlåta får ni veta först när ni läser boken.
Gör jag rätt eller fel? Ska man skriva ut mer, eller kanske ännu mindre? Ställer jag det i förhållande till de droger som tas i boken tycker jag nog att jag håller en hyfsad balans. Lika lite som det är explicita sexscener är det någon beskrivning av hur man tar en drog. att jag har bytt ut just ordet "sex" ur klyschan "Sex, Drugs & Rock n'Roll" till "Ghosts..." har som sagt inget att göra med att sexet är borta ur berättelsen, det var snarare så att drogerna spelar en större roll än sexet för handlingen, och dessutom klingar faktiskt titeln bäst om jag lägger oredet "Ghosts" först.
tisdag 1 november 2011
På radio i går
I går var jag med i morgonsändningen från Bandit. Jag är fortfarande imponerad av hur väl pålästa de var och av deras entusiasm över min roman. Nu känns det mer än någonsin som att just en roman bland alla biografier är det som kan ta den från enbart rätt i tiden till att även vara "rätt plats". En god vän spelade in och jag har fått filen, men den måste klippas, eftersom pratat ligger varvat med annat. När jag är klar ska ni som till äventyrs missade detta också få en chans att lyssna! Ett superstort tack till Bollnäs-Martin och Sanna, som ju är vana vid såna gäster som Slash, att även jag fick vara med i deras sändning!
Sen har mitt tangentbord brakat samman. Ibland när jag skriver flyttar sig markören till en helt ovänad plats på skärmen och det blir väldigt underliga meningar. Arg som ett bi givetvis, men å andra sidan, det har hållit för allt krafs som jag har skrivit, förutom att det även har hållit för att skriva en 669 sidor lång roman. Man kanske inte ska begära för mycket ens av en Mac, även om det är en "pro". Nå, goda vänner är sällan långt bort, så jag har ett nästan nytt usb-tangentbord på ingång. Himla tur, för jag kan inte författa som det är nu, jag blir för störd av att hålla koll på markören och flytta och klippa och klistra när det blir fel. Men blogg kan jag i alla fall skriva :)
Sen har mitt tangentbord brakat samman. Ibland när jag skriver flyttar sig markören till en helt ovänad plats på skärmen och det blir väldigt underliga meningar. Arg som ett bi givetvis, men å andra sidan, det har hållit för allt krafs som jag har skrivit, förutom att det även har hållit för att skriva en 669 sidor lång roman. Man kanske inte ska begära för mycket ens av en Mac, även om det är en "pro". Nå, goda vänner är sällan långt bort, så jag har ett nästan nytt usb-tangentbord på ingång. Himla tur, för jag kan inte författa som det är nu, jag blir för störd av att hålla koll på markören och flytta och klippa och klistra när det blir fel. Men blogg kan jag i alla fall skriva :)
onsdag 26 oktober 2011
På radio 31/10
Nu pratas det om rock i litteraturen på tv - igen. Det är verkligen inne! Jag pratar om det, och om min roman "Ghosts, Drugs & Rock n'Roll" på Bandit.se på måndag morgon mellan 07.50 - 08.50 (Bollnäs-Martin & Sannas morgonshow).
Jag hade ingen aning om att det var ett så hett ämne när jag ändrade mig och lät snickaren Magnus bli rockstjärnan Erik och skrivandet tog en sån fart. Det enda som betydde något då var att jag verkligen älskade att skriva om de här personerna, att det var som om själva historien bara skrek efter att få bli berättad. Jag läste visserligen en del biografier för att försöka känna in om jag låg rätt i frågan om "det vilda livet" så att jag varken gjorde mitt band för snällt eller för tokigt, men jag reflekterade inte över att genren hade så många läsare.
Nu när jag har kommit upp ur författargropen och återigen börjar se vad som händer i världen inser jag ju att jag ligger helt rätt i tiden. Att radio nappar på en bok som de från början visste att den inte ens är utgiven än, gör ju bara detta mer uppenbart.
Frågan är vilket förlag som blir först med att nappa och ge ut det som faktiskt saknas i dag, nämligen en roman i samma anda.
Jag hade ingen aning om att det var ett så hett ämne när jag ändrade mig och lät snickaren Magnus bli rockstjärnan Erik och skrivandet tog en sån fart. Det enda som betydde något då var att jag verkligen älskade att skriva om de här personerna, att det var som om själva historien bara skrek efter att få bli berättad. Jag läste visserligen en del biografier för att försöka känna in om jag låg rätt i frågan om "det vilda livet" så att jag varken gjorde mitt band för snällt eller för tokigt, men jag reflekterade inte över att genren hade så många läsare.
Nu när jag har kommit upp ur författargropen och återigen börjar se vad som händer i världen inser jag ju att jag ligger helt rätt i tiden. Att radio nappar på en bok som de från början visste att den inte ens är utgiven än, gör ju bara detta mer uppenbart.
Frågan är vilket förlag som blir först med att nappa och ge ut det som faktiskt saknas i dag, nämligen en roman i samma anda.
fredag 14 oktober 2011
Gästbloggar igen
I dag gästbloggar jag på en sida om börstcancer. Varför får ni veta om ni läser inlägget: http://johannawestberg.wordpress.com/2011/10/14/ghosts-drugs-rock-nroll/
torsdag 13 oktober 2011
Författare sökes
Skrivet med anledning av att jag ibland blir trött på att det ska vara så kärvt att vara debuterande författare, medan kändisar och såpatyper kan spruta ur sig böcker genom...
**********************
Författare sökes, en tjänst, fast anställning med provision
Kan du baka ihop källforskning med fantasier och få det att låta trovärdigt trots att du ljuger värre än en börsmäklare? Då kanske du kan passa in hos oss. Du måste kunna prestera både inlåst i ett hus, på en bondgård eller på en öde ö. När du framträder i media är du självsäker och sätter dig över reportern eftersom du kan allt. Du kommer att arbeta i en grupp som enbart består av bohemer, och om du klarar av att både ta emot och kasta skit på dina kollegor offentligt är du personen vi söker. Eftersom tjänsten till viss del innebär memoarer bör du ha intagit en del förbjudna substanser och ha blivit våldtagen i din ungdom, alternativt förskingrat minst en halv miljon i skattepengar under en krogrunda med en kamrat från kungahuset. Kunskaper i Word, InDesign och Photoshop förutsätts, liksom en professur i svenska eller motsvarande. Nobelpriset är meriterande, men absolut inte nödvändigt. Givetvis är du en kändis, men för att säkerställa jämnställdheten på arbetsplatsen ser vi helst att du kommer från ett annat område än sporten eller fängelset.
Ring inte oss, vi ringer dig.
*****************************
Skämt åsido, men ibland är det ju så att man misströstar...
**********************
Författare sökes, en tjänst, fast anställning med provision
Kan du baka ihop källforskning med fantasier och få det att låta trovärdigt trots att du ljuger värre än en börsmäklare? Då kanske du kan passa in hos oss. Du måste kunna prestera både inlåst i ett hus, på en bondgård eller på en öde ö. När du framträder i media är du självsäker och sätter dig över reportern eftersom du kan allt. Du kommer att arbeta i en grupp som enbart består av bohemer, och om du klarar av att både ta emot och kasta skit på dina kollegor offentligt är du personen vi söker. Eftersom tjänsten till viss del innebär memoarer bör du ha intagit en del förbjudna substanser och ha blivit våldtagen i din ungdom, alternativt förskingrat minst en halv miljon i skattepengar under en krogrunda med en kamrat från kungahuset. Kunskaper i Word, InDesign och Photoshop förutsätts, liksom en professur i svenska eller motsvarande. Nobelpriset är meriterande, men absolut inte nödvändigt. Givetvis är du en kändis, men för att säkerställa jämnställdheten på arbetsplatsen ser vi helst att du kommer från ett annat område än sporten eller fängelset.
Ring inte oss, vi ringer dig.
*****************************
Skämt åsido, men ibland är det ju så att man misströstar...
torsdag 29 september 2011
Rock i bokform i dag på Babel
I dag kommer Babel att prata om rock i litteraturen. Det är ju uppenbart att rock i bokform är hetare än någonsin, tv4 hade nyligen ett inslag i morgon-soffan och nu kommer Babel med samma ämne.
Givetvis hoppas jag att detta även bereder plats för en snabb utgivning av Ghosts, Drugs & Rock n'Roll så att den når läsarna medan ämnet fortfarande är högaktuellt. Just nu borde det inte vara svårt att sälja mycket av den.
Slå på tv2 i dag klockan 20.00 och se vad de har att säga. Jag bifogar länken till "play" så snart det finns en sån att tillgå.
Så här står det på Babels hemsida: "Rock i bokform. Patti Smith och Henning Mankell om litteratur och musik. Bengt Ohlsson har skrivit en roman om Johnny Ramone. Mattias Alkberg, poet och rockartist. Programledare: Daniel Sjölin.
Givetvis hoppas jag att detta även bereder plats för en snabb utgivning av Ghosts, Drugs & Rock n'Roll så att den når läsarna medan ämnet fortfarande är högaktuellt. Just nu borde det inte vara svårt att sälja mycket av den.
Slå på tv2 i dag klockan 20.00 och se vad de har att säga. Jag bifogar länken till "play" så snart det finns en sån att tillgå.
Så här står det på Babels hemsida: "Rock i bokform. Patti Smith och Henning Mankell om litteratur och musik. Bengt Ohlsson har skrivit en roman om Johnny Ramone. Mattias Alkberg, poet och rockartist. Programledare: Daniel Sjölin.
* Även i SVT2 2/10, SVT2 3/10 och SVT24 3/10"
http://svt.se/2.151963/
lördag 24 september 2011
Zorfs logga, finns den?
Jag har funderat fram och tillbaka på om den fiktiva rockstjärnan Zorf har någon slags logga, eller om hans album ser olika ut varje gång. Använder han ett visst typsnitt? Finns det mer än själva texten som ingår i det fysiska varumärket och i så fall vad?
Många gånger under de här funderingarna har jaggrämt mig över att han inte fick ett artistnamn som betyder något, jag menar, killen kunde ju ha kallat sig Zword istället för Zorf. Vad sjutton är en Zorf? Så klart att jag vet. Det finns en möjlig förklaring i manuset också, även om Erik själv aldrig tror på att det är så. För honom är det bara ett ord han har hittat på.
Hur det nu var så pratade jag med en person om det i går och skojade och sa att "Det ska i alla fall inte vara en gitarr". Sen grunnade jag vidare på diverse symboler och plötsligt var det solklart. Det finns ju en parallellhandling i 1800-talet, en historia som riskerar att upprepa sig och leda till ond bråd död. Den historien startar i Wales och vad är Wales symbol? Jo, en röd drake. Så rock n'roll, eller hur? Givetvis är Zorfs symbol en bevingad röd drake!
Nu ska jag bara hitta rätt drake att ha som inspiration också, och sen skapa själva loggan. Men så skoj att jag kom på den här symboliken, nu är jag nöjd!
Den Walesiska draken
Många gånger under de här funderingarna har jaggrämt mig över att han inte fick ett artistnamn som betyder något, jag menar, killen kunde ju ha kallat sig Zword istället för Zorf. Vad sjutton är en Zorf? Så klart att jag vet. Det finns en möjlig förklaring i manuset också, även om Erik själv aldrig tror på att det är så. För honom är det bara ett ord han har hittat på.
Hur det nu var så pratade jag med en person om det i går och skojade och sa att "Det ska i alla fall inte vara en gitarr". Sen grunnade jag vidare på diverse symboler och plötsligt var det solklart. Det finns ju en parallellhandling i 1800-talet, en historia som riskerar att upprepa sig och leda till ond bråd död. Den historien startar i Wales och vad är Wales symbol? Jo, en röd drake. Så rock n'roll, eller hur? Givetvis är Zorfs symbol en bevingad röd drake!
Nu ska jag bara hitta rätt drake att ha som inspiration också, och sen skapa själva loggan. Men så skoj att jag kom på den här symboliken, nu är jag nöjd!
Den Walesiska draken
måndag 19 september 2011
Inslaget på Nyhetsmorgon i tv4
Här är inslaget från Nyhetsmorgon i tv4 som jag pratade om tidigare. De diskuterar rockbiografier, som tydligen är hetare än någonsin. Jag tror att mitt manus ligger helt rätt i tiden, at målgrupperna inte bara tangerar varandra utan i stort sett är samma. Se inslaget (som börjar efter tre minuter med annat innehåll):
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=kultur_och_nojespanelen&videoid=1990981
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=kultur_och_nojespanelen&videoid=1990981
onsdag 14 september 2011
tisdag 13 september 2011
Zorftröjan på rockklubb
Författaren (som kunde ha blundat aningen mindre, lol) iförd det första exemplaret av zorftröjan på rockklubb i förra veckan.
Bakgrundsmaterial
I dag fick jag inspiration att göra en bild av en del av mitt bakgrundsmaterial. De flesta av biografierna harjag använt för att stämma av mitt manus mot verkligheten, men givetvis har lite inspiration också smugit sig in den vägen.
Vän av ordning undrar säkert varför filmeerna Sherlock Holmes och From Hell finns med, men manuset har ju även en del från det viktorianska England och dessutom gillar huvudpersonen att läsa om Holmes. Han tog sig ju faktiskt det artistnamnet innan Zorf fanns, så att Erik Holm blev Erik Holmes. Mer om detta finns givetvis i boken.
Filmen The Crow finns med för att den är inspiration till en av Zorfs största hits: Angel Caws.
Det går alltid att klicka på alla bilder för att se en större version.
Vän av ordning undrar säkert varför filmeerna Sherlock Holmes och From Hell finns med, men manuset har ju även en del från det viktorianska England och dessutom gillar huvudpersonen att läsa om Holmes. Han tog sig ju faktiskt det artistnamnet innan Zorf fanns, så att Erik Holm blev Erik Holmes. Mer om detta finns givetvis i boken.
Filmen The Crow finns med för att den är inspiration till en av Zorfs största hits: Angel Caws.
Det går alltid att klicka på alla bilder för att se en större version.
onsdag 7 september 2011
Rockmerch
Även en fiktiv rockstjärna behöver väl ha t-shirts och annan merch som fansen kan skaffa för att visa sitt stöd? Jag håller som bäst på med några prototyper:
T-shirtidé
för boken
Halsband med adressen till hemsidan
Prototyp i plast, men metallbokstäver finns om jag ska göra det "på riktigt".
Plektrum
vitt
Plektrum
svart
T-shirtidé
för boken
Prototyp i plast, men metallbokstäver finns om jag ska göra det "på riktigt".
Plektrum
vitt
Plektrum
svart
Handmålad t-shirt för artisten Zorf.
Inte klar, några lager till ska på och sedan ska texten fixeras. Bättre bild kommer när den är färdig. Om den blir mer än prototyp blir den inte handmålad utan tryckt.
fredag 2 september 2011
"Uppföljare" påbörjad
Det var aldrig tänkt att mitt manus skulle vara i två delar eller ha en uppföljare. Däremot lämnar det ju en sådan möjlighet. Själv tycker jag att ordet "uppföljare" har så dålig klang, men halv fem på morgonen kommer jag inte på någon bra synonym. Nu har jag liksom skrivit färdigt för idag. En möjlig prolog, som också förklarar en sak som jag inte förklarar i Ghosts. (Inte vital för handlingen alls, så det behövs inte, men en detalj.) Ett möjligt första kapitel. Det är vad jag har åstadkommit. Tankar man får under femton minuter i en magnetkamera. Får väl se när jag läser det i morgon om det bara skakade om mina grå, eller om det blev något av värde.
onsdag 24 augusti 2011
Karaktärsblad
Jag har tidigare nämnt att jag har ett karaktärsblad för varje person som är med i ett manus. Ibland har jag det helt färdigt från start, ibland får jag fylla på eller ändra och ibland dyker det ju upp nya personer i berättelsen som måste få sitt blad i efterhand. Som regel försöker jag dock lära mig så mycket som möjligt om karaktären innan jag skriver om den. Vinsten blir att jag slipper förklara för mig själv i manuset, jag slipper skiva läsaren på näsan hela tiden och både text och dialog blir mer levande.
Ta Erik som exempel, han har alltid något strul med sin telefon, tappar den, har sönder den, eller har tekniska problem som att skärmen slocknar. Jag kan plantera detta lite här och var i texten och på slutet får det ju stor betydelse när det inte går att få tag i honom, vilket i sin tur leder in i hela upplösningen. Hade jag inte beskrivit hans telefonproblem innan hade det blivit konstigt när det dök upp.
En annan sak är dialogen. Min "Tompa" delar alltid svordomen "fan" så att han säger "fa-an". Om jag någon stans i början skriver "...", sade han på sitt karaktäristiska sätt, så har jag talat om att det är han som pratar så. Nästa gång räcker det med "Fa-an", sa Tompa och efter det behöver jag inte längre använda "sa Tompa" för nu vet läsaren vem som pratar så. Detta gör dialogen lättare att läsa.
Så här ser mitt karaktärsblad ut, innan jag har fyllt i det:
Namn + ev smeknamn (och i så fall varför detta uppstått, givet, eller blivit kallad sedan liten, efter en händelse, självpåhittat mm)
Längd, vikt, hårfärg, ögonfärg, hudfärg (även nyanser)
Utmärkande drag, återkommande smycken, tatueriangar, piercing, smink osv
Utmärkande rörelser, t.ex. haltar, rör sig snabbt, viftar med armarna, glasögon i pannan ...
Utbildning
Sysselsättning
Favoritmat
Favoritböcker
Favoritfilm
Favoritmusik
Föräldrar
Syskon (om ja, vilka)
Bästa vän? (om ja, vem?)
Körkort? (om ja, kör vad och drömmer om att köra vad?)
Barn? (om ja, med vem)
Gift, sambo, delsbo, singel, änka/änkling...
Nationalitet
Pratar vilka språk?
Saker som utmärker personens sätt att prata (säger fel på samma sak jämnt? pratar fort, pratar hackigt, stammar? pratar långsamt, mumlar eller tydligt ....)
Röstläge (bas/diskant, lågmäld/kraftfullt, blyg/gapig)
Religion eller inte?
Ser upp till?
Favritcitat?
Praktisk kontra teoretisk?
Önskar sig mest av allt?
Ovanor? (kan vara allt från att supa till att klia sig på hakan)
Ovänner?
Självförtoende och självkänsla?
Övrigt
Ta Erik som exempel, han har alltid något strul med sin telefon, tappar den, har sönder den, eller har tekniska problem som att skärmen slocknar. Jag kan plantera detta lite här och var i texten och på slutet får det ju stor betydelse när det inte går att få tag i honom, vilket i sin tur leder in i hela upplösningen. Hade jag inte beskrivit hans telefonproblem innan hade det blivit konstigt när det dök upp.
En annan sak är dialogen. Min "Tompa" delar alltid svordomen "fan" så att han säger "fa-an". Om jag någon stans i början skriver "...", sade han på sitt karaktäristiska sätt, så har jag talat om att det är han som pratar så. Nästa gång räcker det med "Fa-an", sa Tompa och efter det behöver jag inte längre använda "sa Tompa" för nu vet läsaren vem som pratar så. Detta gör dialogen lättare att läsa.
Så här ser mitt karaktärsblad ut, innan jag har fyllt i det:
Namn + ev smeknamn (och i så fall varför detta uppstått, givet, eller blivit kallad sedan liten, efter en händelse, självpåhittat mm)
Längd, vikt, hårfärg, ögonfärg, hudfärg (även nyanser)
Utmärkande drag, återkommande smycken, tatueriangar, piercing, smink osv
Utmärkande rörelser, t.ex. haltar, rör sig snabbt, viftar med armarna, glasögon i pannan ...
Utbildning
Sysselsättning
Favoritmat
Favoritböcker
Favoritfilm
Favoritmusik
Föräldrar
Syskon (om ja, vilka)
Bästa vän? (om ja, vem?)
Körkort? (om ja, kör vad och drömmer om att köra vad?)
Barn? (om ja, med vem)
Gift, sambo, delsbo, singel, änka/änkling...
Nationalitet
Pratar vilka språk?
Saker som utmärker personens sätt att prata (säger fel på samma sak jämnt? pratar fort, pratar hackigt, stammar? pratar långsamt, mumlar eller tydligt ....)
Röstläge (bas/diskant, lågmäld/kraftfullt, blyg/gapig)
Religion eller inte?
Ser upp till?
Favritcitat?
Praktisk kontra teoretisk?
Önskar sig mest av allt?
Ovanor? (kan vara allt från att supa till att klia sig på hakan)
Ovänner?
Självförtoende och självkänsla?
Övrigt
söndag 21 augusti 2011
Fråga mig på Formspring
Nu är jag även med på Formspring. Där kan du ställa frågor om allt möjligt som du vill veta. Jag svarar på alla frågor om romanen och på det mesta (som inte kräver en hel uppsats till svar) om att skriva, tips med mera. Jag svarar eventuellt också på andra frågor om mig själv, men där finns det gärnser förstås :)
Ask me anything http://formspring.me/AnnaGable
Ask me anything http://formspring.me/AnnaGable
tisdag 16 augusti 2011
Miljön i en bok - källforska!
De flesta böcker har en huvudmiljö som personerna rör sig i, men med miljö i det här inlägget menar jag inte om de är i en stad eller på landet, utan det som man slarvigt kallar för någons "värld". Till exempel så är ju huvudpersonen i mitt senaste manus en rockstjärna, den huvudsakliga miljön blir alltså replokaler, arenor, flygplatser, hotell samt hans hem. Ju bättre författaren "kan" huvudpersonens värld, desto mer trovärdig blir berättelsen. Så, hur gör man då, om man inte är rockstjärna, som i det här fallet?
Dels är det ju bra att välja en sån miljö som man faktiskt redan vet en del om. Om vi fortsätter att ta mitt manus som exempel så har jag själv stått på scenen sedan jag var nio år och även turnerat, ända bort till Japan. För den skull är jag ingen världsstjärna, men jag har en grund att bygga mitt manus på. Resten har jag fått genom att arbeta med olika källor. Jag har läst biografier, sett på en uppsjö vidoklipp (helst i backstagemiljö, scenframträdanden vet jag hur de ser ut ändå), läst intervjuer och på alla sätt hållit ögonen öppna. Några gånger har jag även besökt några band backstage, sett deras soundcheck osv. Förutom detta har jag låtit ett antal personer läsa manuset och sugit åt mig den kunskap de har kunnat lägga till. Någon kunde berätta om begravningar i innerstadskyrkor i Stockholm (här fick jag något att rätta), en annan berättade om rivaliteten mellan fans och groupies (där fick jag bli tydligare). På det sättet har jag bit för bit satt ihop en miljö som så långt det är möjligt känns trovärdig.
Om man då inte har några förkunskaper, men vill skriva om en viss miljö ändå? Mitt tips är att skriva till någon i den miljön och be att få komma på studiebesök. Många arbetsplatser har till och med visningar för intresserade. Berätta at du ska skriva en bok och be att få ställa några frågor. Jag har ett kommande manus i cirkusmiljö, så under sommaren har jag varit på studiebesök hos Cirkus Wiktoria. De var mycket tillmötesgående och tog vänligt emot mig, jag fick frukostera med självaste cirkusdirektören och ställa mina frågor, prata med några av artisterna, se på när tältet restes och vara med under dagens alla händelser (dessutom bjöd de mig på föreställningen på kvällen, en riktig bonus givetvis; den var superfin!). Givetvis räcker inte ett studiebesök, inte ens med tillhörande frågestund, utan jag fortsätter, letar vanliga spelfilmer om cirkusar, både i äldre och modern tid, söker böcker med mera. Jag kan också börja skapa personerna, men jag börjar inte skriva innan jag känner mig någotsånär hemma i cirkusvärlden.
"Fast min värld finns inte, jag skriver fantasy eller sience fiction", säger du kanske nu. Ja, då går det givetvis inte att göra studiebesök. Istället måste man själv skapa förutsättningarna, skapa miljön. Är det på ett rymdskepp så kommer det ju någonstans ifrån, och det är din uppgift att skapa världen där det hör hemma, hur ser den ut, stor eller liten planet, vad förd et med sig, hur ser invånarna ut, hur kommunicerar de, hur bor de osv. Det kan även löna sig att läsa på om vår tids rymdresor för att sedan utveckla just den teknik som finns i din framtidsvärld. Även om den här planeten sedan aldrig kommer med i den färdiga boken så kommer du att kunna skriva så mycket mer levande om du vet mer om miljön. När det gäller fantasy måste du också bestämma gärnserna för magin. Vem kan utföra vad, vilka naturlagar gäller för magin i just din värld, vad är möjligt för den skickligaste, vad kan någon som är en medelmåtta, behövs det verktyg (jämför Harry Potter med trolstavar och kvastar t.ex.), fungerar magin överallt eller bara på vissa platser?
Även i miljöer där vi tror att vi har alla svar är det ju faktiskt inte så. Som att jag fick bakläxa om den där kyrkan. Andra självklara miljöer, som skolor, sjukhus, restauranger, polishus (speciellt viktigt för deckare såklart), vad vet du egentligen om allt som rör sig i de här miljöerna? Vad gör vaktmästaren på skolan, vad händer i personalmatsalen på sjukhuset och vilka äter där (inte bara personal, det kan jag lova!), hur pratar kockarna med kyparna när gästerna inte hör osv. Allt sånt här kanske inte heller kommer med i din färdiga roman, men om du vet om det kan du skriva så mycket bättre!
Dels är det ju bra att välja en sån miljö som man faktiskt redan vet en del om. Om vi fortsätter att ta mitt manus som exempel så har jag själv stått på scenen sedan jag var nio år och även turnerat, ända bort till Japan. För den skull är jag ingen världsstjärna, men jag har en grund att bygga mitt manus på. Resten har jag fått genom att arbeta med olika källor. Jag har läst biografier, sett på en uppsjö vidoklipp (helst i backstagemiljö, scenframträdanden vet jag hur de ser ut ändå), läst intervjuer och på alla sätt hållit ögonen öppna. Några gånger har jag även besökt några band backstage, sett deras soundcheck osv. Förutom detta har jag låtit ett antal personer läsa manuset och sugit åt mig den kunskap de har kunnat lägga till. Någon kunde berätta om begravningar i innerstadskyrkor i Stockholm (här fick jag något att rätta), en annan berättade om rivaliteten mellan fans och groupies (där fick jag bli tydligare). På det sättet har jag bit för bit satt ihop en miljö som så långt det är möjligt känns trovärdig.
Om man då inte har några förkunskaper, men vill skriva om en viss miljö ändå? Mitt tips är att skriva till någon i den miljön och be att få komma på studiebesök. Många arbetsplatser har till och med visningar för intresserade. Berätta at du ska skriva en bok och be att få ställa några frågor. Jag har ett kommande manus i cirkusmiljö, så under sommaren har jag varit på studiebesök hos Cirkus Wiktoria. De var mycket tillmötesgående och tog vänligt emot mig, jag fick frukostera med självaste cirkusdirektören och ställa mina frågor, prata med några av artisterna, se på när tältet restes och vara med under dagens alla händelser (dessutom bjöd de mig på föreställningen på kvällen, en riktig bonus givetvis; den var superfin!). Givetvis räcker inte ett studiebesök, inte ens med tillhörande frågestund, utan jag fortsätter, letar vanliga spelfilmer om cirkusar, både i äldre och modern tid, söker böcker med mera. Jag kan också börja skapa personerna, men jag börjar inte skriva innan jag känner mig någotsånär hemma i cirkusvärlden.
"Fast min värld finns inte, jag skriver fantasy eller sience fiction", säger du kanske nu. Ja, då går det givetvis inte att göra studiebesök. Istället måste man själv skapa förutsättningarna, skapa miljön. Är det på ett rymdskepp så kommer det ju någonstans ifrån, och det är din uppgift att skapa världen där det hör hemma, hur ser den ut, stor eller liten planet, vad förd et med sig, hur ser invånarna ut, hur kommunicerar de, hur bor de osv. Det kan även löna sig att läsa på om vår tids rymdresor för att sedan utveckla just den teknik som finns i din framtidsvärld. Även om den här planeten sedan aldrig kommer med i den färdiga boken så kommer du att kunna skriva så mycket mer levande om du vet mer om miljön. När det gäller fantasy måste du också bestämma gärnserna för magin. Vem kan utföra vad, vilka naturlagar gäller för magin i just din värld, vad är möjligt för den skickligaste, vad kan någon som är en medelmåtta, behövs det verktyg (jämför Harry Potter med trolstavar och kvastar t.ex.), fungerar magin överallt eller bara på vissa platser?
Även i miljöer där vi tror att vi har alla svar är det ju faktiskt inte så. Som att jag fick bakläxa om den där kyrkan. Andra självklara miljöer, som skolor, sjukhus, restauranger, polishus (speciellt viktigt för deckare såklart), vad vet du egentligen om allt som rör sig i de här miljöerna? Vad gör vaktmästaren på skolan, vad händer i personalmatsalen på sjukhuset och vilka äter där (inte bara personal, det kan jag lova!), hur pratar kockarna med kyparna när gästerna inte hör osv. Allt sånt här kanske inte heller kommer med i din färdiga roman, men om du vet om det kan du skriva så mycket bättre!
lördag 13 augusti 2011
Jobb på nyhetsblad
Jag ska börja jobba med nyhetsbladet för Bokeri.se (adressen börjar fungera den 15/8 då sajten lanseras). Det är en plats för fplk som behöver förattartjänster, som vill sälja egenutgivna böcker, ha manusassistans, utgivningsassistans med mera. Verkligt bra initiativ att ge dessa en gemensam plattform tycker jag. Ni kommer även att hitta mina egna författartjänster där (men via min hemsida www.annagable.com går det givetvis fortfarande utmärkt).
fredag 12 augusti 2011
Erbjudande - gratis författarcoachning v 33!
Under vecka 33 ger jag gratis författarcoachning till de 7 första sidorna i din roman. Läs mer om hur du sickar in och vilka regler som gäller på http://www.annagable.com
Varmt väkommen med din text!
Varmt väkommen med din text!
fredag 5 augusti 2011
Om "flow"
Jag hamnar nästan alltid i "flow" när jag skriver, men jag kan inte bestämma att det ska ske. Däremot har jag en teori om varför det är så svårt när man skriver.
Som bekant har vi två hjärnhalvor, och dessa har till viss del olika uppgifter, den vänstra står bland annat för språk, medan den högra står för bilder. Den vänstra kan bryta ner saker i beståndsdelar och analysera, den högra ser helheter.
Nästa gång ni ser en föreläsning, lägg märke till vad som händer om någon ska rita någon figur och samtidigt prata. Som regel går det inte, personen tystnar, ritar och fortsätter sedan att prata. Om du själv utövar en sport eller utövar musik så är det också tydligt. Du börjar förmodligen med att tänka på vad du gör, men efter en stund glömmer du tid och rum och går upp i det du gör, du kommer in i flow. Att göra något med kroppen är ju väldigt mycket höger hjärnhalva. Givetvis är det motstridigt att komma in i höger hjärnhalvas "flow" när man sysslar med en typisk vänster hjärnhalve-aktivitet!
Det jag _tror_ händer, när det ändå händer, är att man är tillräckligt bra på att skriva, alltså det fysiska skeendet, att röra en penna eller klicka på tangenter, att man inte behöver tänka på att det sker och att man sedan går så upp i sin handling att den börjar spelas upp som en film inför ögonen. Den som någon gång varit försatt i hypnos kommer nu att nicka igenkännande, det är precis samma tillstånd, eller det som idrottare kallar för mental träning. Min teori är alltså att om man lägger tid på att lära sig mental träning eller hypnos, så går det lättare att komma in i flow på beställning. Själv har jag sortat mycket och kanske är det anledningen till att jag omedvetet går in i flow när jag börjar skriva.
Någon som tror att jag kan ha rätt?
Som bekant har vi två hjärnhalvor, och dessa har till viss del olika uppgifter, den vänstra står bland annat för språk, medan den högra står för bilder. Den vänstra kan bryta ner saker i beståndsdelar och analysera, den högra ser helheter.
Nästa gång ni ser en föreläsning, lägg märke till vad som händer om någon ska rita någon figur och samtidigt prata. Som regel går det inte, personen tystnar, ritar och fortsätter sedan att prata. Om du själv utövar en sport eller utövar musik så är det också tydligt. Du börjar förmodligen med att tänka på vad du gör, men efter en stund glömmer du tid och rum och går upp i det du gör, du kommer in i flow. Att göra något med kroppen är ju väldigt mycket höger hjärnhalva. Givetvis är det motstridigt att komma in i höger hjärnhalvas "flow" när man sysslar med en typisk vänster hjärnhalve-aktivitet!
Det jag _tror_ händer, när det ändå händer, är att man är tillräckligt bra på att skriva, alltså det fysiska skeendet, att röra en penna eller klicka på tangenter, att man inte behöver tänka på att det sker och att man sedan går så upp i sin handling att den börjar spelas upp som en film inför ögonen. Den som någon gång varit försatt i hypnos kommer nu att nicka igenkännande, det är precis samma tillstånd, eller det som idrottare kallar för mental träning. Min teori är alltså att om man lägger tid på att lära sig mental träning eller hypnos, så går det lättare att komma in i flow på beställning. Själv har jag sortat mycket och kanske är det anledningen till att jag omedvetet går in i flow när jag börjar skriva.
Någon som tror att jag kan ha rätt?
Hur jag jobbar med ett manus
Jag har tidigare svarat på frågan om hur jag rättar i mina texter. Den här är mer generell: om hela arbetsprocessen. Ni som läser detta bör tänka på att jag inte är speciellt "normal" i det här fallet, även om det finns fler som gör som jag, men detta är därför kanske inte det bästa inlägget för den som själv vill lära sig skriva. Fast nu handlade det alltså om min egen arbetsprocess, så då är det ju den jag måste beskriva.
Först brukar jag komma på en huvudperson. Ibland har han eller hon bara dykt upp, ibland har jag satt mig ner och funderat. I mitt senaste manus "Ghosts, Drugs & Rock n'Roll" var det första utkastet inte alls en rockstjärna, utan en snickare och det möjliga spöket hans farfar och allt skulle bli en deckare. Hur jag än försökte så lyfte aldrig den där snickaren, han blev aldrig intressant. Då slog det mig att det givetvis skulle vara mycket mer intressant om han var en rockstjärna och så föddes Zorf. Någon deckare blev det ju inte heller, även om jag hoppas att slutet ska bli spännande för läsaren.
Efter detta skapar jag fler personer till galleriet, men inte fler än att jag kan ha både dem och deras särdrag i huvudet. Behövs det fler gör jag dem senare. Var och en får ett "kort" där jag skriver ner hur de ser ut, egenskaper, familj, vad de gillar för mat, böcker, ser på bio, kör för bilar, har på sig osv. Behöver jag ändra på deras personliga "kort" senare så gör jag det. När jag har en lämplig mängd personer att starta med så behöver jag också en miljö, ifall inte nu huvudpersonen redan har miljön "med sig", så som fallet var med Zorf. Om det inte är påhittade platser personerna rör sig på försöker jag alltid ha varit på platsen själv, alternativ ingående ha intervjuat någon som har varit där, så att det blir trovärdigt hur det ser ut, klimat med mera.
När detta är klart så sätter jag igång. Helst med något som det är fart och action i, detta behöver inte nödvändigtvis vara bokens början, utan kan senare visa sig hända en bit in i handlingen. Jag gör aldrig synopsis, och det är väl här jag är som mest olik författaren i gemen, även om det finns andra som också skriver utan att först veta hur det ska gå. Anledningen är att jag är en utpräglad utvecklare och en urusel förvaltare. Om jag alltså redan har lösningen så tröttnar jag och ger upp. Jag måste få skriva mig fram till hur det går, få gå och fundera på hur det ena hänger ihop med det andra vartefter frågan dyker upp och så vidare.
När jag kommer till slutet av min inspiration så slutar jag och gör något annat, till exempel läser böcker eller ser filmer som handlar om min boks miljöer, lär mig mer om sådant som har dykt upp som jag måste kunna, eller helt enkelt går en promenad eller går och tränar för att låta tankarna flyga. Så fort jag kommer på något så håller jag detta, nästan som en dagdröm, vänder och vrider och provar i tanken, så när jag väl kommer hem igen och börjar skriva riktigt längtar jag efter att få ner det på papper så att jag inte ska glömma bort det. (Ibland har jag legat med såna tankar när jag ska somna och så gått upp och skrivit, men det är inte så bra egentligen, så nu läser jag oftast en stund i någon helt annan bok innan jag ska sova!)
Sen när allt är nedskrivet, när berättelsen har en början, en mitt och ett slut, ja då börjar jag redigera. Detta har jag skrivit mer om tidigare, men i korthet så går jag först igenom för att se att berättelsen hänger ihop. Efter det rättar jag på detaljnivå i hur folk säger, hur nyckelmeningar är utformade, tar bort upprepningar, saker som kommer för nära varandra i tiden och är för lika etc. Sen köper jag en lektörstjänst, rättar och ändrar igen, gör en grov korrläsning och vem vet, sen kanske det är dags att prova materialet hos ett förlag.
Först brukar jag komma på en huvudperson. Ibland har han eller hon bara dykt upp, ibland har jag satt mig ner och funderat. I mitt senaste manus "Ghosts, Drugs & Rock n'Roll" var det första utkastet inte alls en rockstjärna, utan en snickare och det möjliga spöket hans farfar och allt skulle bli en deckare. Hur jag än försökte så lyfte aldrig den där snickaren, han blev aldrig intressant. Då slog det mig att det givetvis skulle vara mycket mer intressant om han var en rockstjärna och så föddes Zorf. Någon deckare blev det ju inte heller, även om jag hoppas att slutet ska bli spännande för läsaren.
Efter detta skapar jag fler personer till galleriet, men inte fler än att jag kan ha både dem och deras särdrag i huvudet. Behövs det fler gör jag dem senare. Var och en får ett "kort" där jag skriver ner hur de ser ut, egenskaper, familj, vad de gillar för mat, böcker, ser på bio, kör för bilar, har på sig osv. Behöver jag ändra på deras personliga "kort" senare så gör jag det. När jag har en lämplig mängd personer att starta med så behöver jag också en miljö, ifall inte nu huvudpersonen redan har miljön "med sig", så som fallet var med Zorf. Om det inte är påhittade platser personerna rör sig på försöker jag alltid ha varit på platsen själv, alternativ ingående ha intervjuat någon som har varit där, så att det blir trovärdigt hur det ser ut, klimat med mera.
När detta är klart så sätter jag igång. Helst med något som det är fart och action i, detta behöver inte nödvändigtvis vara bokens början, utan kan senare visa sig hända en bit in i handlingen. Jag gör aldrig synopsis, och det är väl här jag är som mest olik författaren i gemen, även om det finns andra som också skriver utan att först veta hur det ska gå. Anledningen är att jag är en utpräglad utvecklare och en urusel förvaltare. Om jag alltså redan har lösningen så tröttnar jag och ger upp. Jag måste få skriva mig fram till hur det går, få gå och fundera på hur det ena hänger ihop med det andra vartefter frågan dyker upp och så vidare.
När jag kommer till slutet av min inspiration så slutar jag och gör något annat, till exempel läser böcker eller ser filmer som handlar om min boks miljöer, lär mig mer om sådant som har dykt upp som jag måste kunna, eller helt enkelt går en promenad eller går och tränar för att låta tankarna flyga. Så fort jag kommer på något så håller jag detta, nästan som en dagdröm, vänder och vrider och provar i tanken, så när jag väl kommer hem igen och börjar skriva riktigt längtar jag efter att få ner det på papper så att jag inte ska glömma bort det. (Ibland har jag legat med såna tankar när jag ska somna och så gått upp och skrivit, men det är inte så bra egentligen, så nu läser jag oftast en stund i någon helt annan bok innan jag ska sova!)
Sen när allt är nedskrivet, när berättelsen har en början, en mitt och ett slut, ja då börjar jag redigera. Detta har jag skrivit mer om tidigare, men i korthet så går jag först igenom för att se att berättelsen hänger ihop. Efter det rättar jag på detaljnivå i hur folk säger, hur nyckelmeningar är utformade, tar bort upprepningar, saker som kommer för nära varandra i tiden och är för lika etc. Sen köper jag en lektörstjänst, rättar och ändrar igen, gör en grov korrläsning och vem vet, sen kanske det är dags att prova materialet hos ett förlag.
torsdag 4 augusti 2011
Signera på Sweden Rock och förfrågan om översättning
Ibland händer det saker långt innan man ens drömt om att de ska hända! Jag har både fått en förfrågan om att stå och signera på rockfestival och om när översättningen kommer. Det faktum att det finns ett tryck efter boken redan innan den finns är långt mer än jag någonsin vågat hoppas på.
För några dagar sedan fick jag ett fint erbjudande om att signera min bok på nästa års Sweden Rock. En bekant har läst början och blev heltänd på mitt manus, så han har lovat att dra i tåtar och se till att jag kan få ställa mig och skriva autografer åt dem som köper boken precis vid ingången till festivalen. Det är ju ett fantastiskt marknadsföringstillfälle, över 30.000 hårdrocksfans på ett och samma ställe, och många med spenderbyxorna på eftersom det är festival och party.
Enda problemet är väl att det än så länge inte finns någon bok att signera, haha. Ja, manuset finns ju, men jag har ännu inget förlag att ge ut den hos (fast jag har å andra sidan inte någon refusering heller, utan går i väntans tider). Mot bakrund av detta känns det i alla fall inte som bortkastad tid att jag har gjort en egen layout och omslag, ifall det nu inte skulle gå i hamn med något förlag innan nästa festival. då trycker jag den själv och kommer dit. Fast allvarligt... vilket förlag kan motstå en bok som redan innan den finns i fysisk form har fått ett så lysande tillfälle till försäljning och marknadsföring? :) Jag är i alla fall mycket hedrad över förfrågan och kommer givetvis att ta vara på tillfället.
Strax efter detta kom så nästa förfrågan "När kommer översätningen?". Den biten kan bli lite svårare att uppfylla, det finns ju ingen "translate-on-demand", i alla fall inte om det ska bli läsligt. Men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden, så vem vet? Jag är i alla fall lika hedrad över den här frågan.
Tusen tack till alla som på något sätt tror på det här projektet, ni sporrar mig och får mig att vilja skriva mer!
För några dagar sedan fick jag ett fint erbjudande om att signera min bok på nästa års Sweden Rock. En bekant har läst början och blev heltänd på mitt manus, så han har lovat att dra i tåtar och se till att jag kan få ställa mig och skriva autografer åt dem som köper boken precis vid ingången till festivalen. Det är ju ett fantastiskt marknadsföringstillfälle, över 30.000 hårdrocksfans på ett och samma ställe, och många med spenderbyxorna på eftersom det är festival och party.
Enda problemet är väl att det än så länge inte finns någon bok att signera, haha. Ja, manuset finns ju, men jag har ännu inget förlag att ge ut den hos (fast jag har å andra sidan inte någon refusering heller, utan går i väntans tider). Mot bakrund av detta känns det i alla fall inte som bortkastad tid att jag har gjort en egen layout och omslag, ifall det nu inte skulle gå i hamn med något förlag innan nästa festival. då trycker jag den själv och kommer dit. Fast allvarligt... vilket förlag kan motstå en bok som redan innan den finns i fysisk form har fått ett så lysande tillfälle till försäljning och marknadsföring? :) Jag är i alla fall mycket hedrad över förfrågan och kommer givetvis att ta vara på tillfället.
Strax efter detta kom så nästa förfrågan "När kommer översätningen?". Den biten kan bli lite svårare att uppfylla, det finns ju ingen "translate-on-demand", i alla fall inte om det ska bli läsligt. Men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden, så vem vet? Jag är i alla fall lika hedrad över den här frågan.
Tusen tack till alla som på något sätt tror på det här projektet, ni sporrar mig och får mig att vilja skriva mer!
fredag 29 juli 2011
Man lär sig...
Jaha, "Det man inte kan får man göra om", gammalt amatörordspråk. Så jag trodde att jag hade fått bukt med layouten för ett testtryck, men när jag skrev ut en sida på min egen skrivare i morse var det bara att inse att det är en punkt för stort typsnitt. Gör om och gör rätt, annars vet jag att jag bara kommer att reta ihjäl mig, trots att det bara är en testtryck. Nå här sitter jag igen och fixar indrag, avstavar, blöder... ja, i alla fall i själen. Man lär sig...
torsdag 28 juli 2011
Frågor & svar - om att rätta
Jag fick frågan om när man bör rätta i en skönlitterär text. Jag skulle vilja säga att det är individuellt vilket arbetssätt som passar för en viss person, så jag kan bara svara på hur jag själv gör.
Oftast skriver jag bara på så länge jag har ett flöde, en idé, eller kanske till och med något som jag har tänkt ut i huvudet när jag inte hade datorn till hands (ofta när jag är mitt i en skrivandeprocess försöker jag ha med mig en anteckningsbok också). Förr eller senare kommer jag till en punkt när jag inte vet vad som händer sedan och då tar jag paus, men det går ju inte att skriva på heltid och bara göra ingenting, så då brukar jag gå tillbaka och läsa det jag har skrivit, rätta uppenbara fel och kanske fundera på en del formuleringar.
Givetvis är den genomgången bara en första grundläggande koll. Efter den följer flera genomläsningar, först av de enskilda kapitlen, men sedan av hela manuset, för att se att allt hänger ihop, att tidslinjen fungerar, att karaktärerna agerar utifrån sina "personligheter" med mera. Det handlar alltså inte om en rättning, utan om många olika. Många ar hjälp av en lektör för det här arbetet, det gör jag också, trots att jag även jobbar med att hjälpa andra med deras texter. Det handlar inte om skrivskicklighet här utan om att man faktiskt oftast kan för mycket om sitt manus. Det är oftast svårt att "se" sin egen text, för man vet ju så väl vad det är som händer och hur de olika personerna fungerar, därför är det också så svårt att avgöra om rätt sak går fram till läsaren.
När manuset kommer tillbaka från lektören har man oftast en hemläxa att göra, att belysa något mer, ta bort saker som inte fungerar, omformulera sig, ge någon av personerna mer plats eller liknande. Efter det får man läsa allt igen och se att det fortfarande flyter.
Ren korrektur kan man alltid spara till sist. Alla kommer att göra ändringar i sina manus och då kan nya fel smyga sig in, så det bör vara det absolut sista som sker innan manuset skickas in till förlag eller går i tryck på annat sätt.
Hoppas detta hjälpte, men som sagt, exakt hur man arbetar är väldigt personligt.
Oftast skriver jag bara på så länge jag har ett flöde, en idé, eller kanske till och med något som jag har tänkt ut i huvudet när jag inte hade datorn till hands (ofta när jag är mitt i en skrivandeprocess försöker jag ha med mig en anteckningsbok också). Förr eller senare kommer jag till en punkt när jag inte vet vad som händer sedan och då tar jag paus, men det går ju inte att skriva på heltid och bara göra ingenting, så då brukar jag gå tillbaka och läsa det jag har skrivit, rätta uppenbara fel och kanske fundera på en del formuleringar.
Givetvis är den genomgången bara en första grundläggande koll. Efter den följer flera genomläsningar, först av de enskilda kapitlen, men sedan av hela manuset, för att se att allt hänger ihop, att tidslinjen fungerar, att karaktärerna agerar utifrån sina "personligheter" med mera. Det handlar alltså inte om en rättning, utan om många olika. Många ar hjälp av en lektör för det här arbetet, det gör jag också, trots att jag även jobbar med att hjälpa andra med deras texter. Det handlar inte om skrivskicklighet här utan om att man faktiskt oftast kan för mycket om sitt manus. Det är oftast svårt att "se" sin egen text, för man vet ju så väl vad det är som händer och hur de olika personerna fungerar, därför är det också så svårt att avgöra om rätt sak går fram till läsaren.
När manuset kommer tillbaka från lektören har man oftast en hemläxa att göra, att belysa något mer, ta bort saker som inte fungerar, omformulera sig, ge någon av personerna mer plats eller liknande. Efter det får man läsa allt igen och se att det fortfarande flyter.
Ren korrektur kan man alltid spara till sist. Alla kommer att göra ändringar i sina manus och då kan nya fel smyga sig in, så det bör vara det absolut sista som sker innan manuset skickas in till förlag eller går i tryck på annat sätt.
Hoppas detta hjälpte, men som sagt, exakt hur man arbetar är väldigt personligt.
Fler insikter om ett manus
Nu är hela manuset layoutat och exporterat till pdf. I alla fall den hemsnickrade layouten. Återstår att göra ett omslag till de 649 sidorna, men jag är ju redan klar med hur jag vill ha framsidan och jag har fått en tabell för att beräkna ryggens tjocklek så det är inga konstigheter, bara att sätta sig ned och hantverka.
Tanken med allt detta är att göra en print-on-demand att ha för min egen del. Dels känns det bra att få en fysisk bok att hålla i handen och visa upp, men sen kan det ju gå så ibland att ett manus blir refuserat. Bara för att det i dagsläget finns hos ett förlag som visat intresse innebär ju inte att något är klart. Skulle de inte vilja ha det går jag förstås vidare till nästa förlag, men om det blir många nitar är det lika så skönt att ha det här jobbet gjort, för på något sätt ska ju den här boken tryckas. Det är jag ju liksom skyldig den efter alla timmar vi tillbringat tillsammans.
Desutom lär jag mig samtidigt mer om hur just den här texten bäst passar att avstavas, det finns ju flera skolor och man bör ju välja en och inte blanda. Det var en sån sak som jag aldrig hade tänkt på så länge texten låg i Word med ojämn högermarginal, men med en layout blir det så uppenbart. Att själv hålla på med sitt manus på flera nivåer gör att man får större och större insikt om det. Givetvis hoppas jag ju att jag har gjort det här jobbet "förgäves", det vill säga att förlaget ska nappa och sätta ett proffs på layouten, men det skadar ju inte att förkovra sig heller.
Tanken med allt detta är att göra en print-on-demand att ha för min egen del. Dels känns det bra att få en fysisk bok att hålla i handen och visa upp, men sen kan det ju gå så ibland att ett manus blir refuserat. Bara för att det i dagsläget finns hos ett förlag som visat intresse innebär ju inte att något är klart. Skulle de inte vilja ha det går jag förstås vidare till nästa förlag, men om det blir många nitar är det lika så skönt att ha det här jobbet gjort, för på något sätt ska ju den här boken tryckas. Det är jag ju liksom skyldig den efter alla timmar vi tillbringat tillsammans.
Desutom lär jag mig samtidigt mer om hur just den här texten bäst passar att avstavas, det finns ju flera skolor och man bör ju välja en och inte blanda. Det var en sån sak som jag aldrig hade tänkt på så länge texten låg i Word med ojämn högermarginal, men med en layout blir det så uppenbart. Att själv hålla på med sitt manus på flera nivåer gör att man får större och större insikt om det. Givetvis hoppas jag ju att jag har gjort det här jobbet "förgäves", det vill säga att förlaget ska nappa och sätta ett proffs på layouten, men det skadar ju inte att förkovra sig heller.
onsdag 27 juli 2011
Uppdaterat personliga hemsidan
Det är inte bara min bok som har en hemsida, jag har en själv också. Alltså mitt skapar-jag Anna Gable. I går fick den en rejäl översyn, ny layout, nya bilder, ny text. Jag satt i femton timmar i sträck och jobbade, måltiderna intogs framför datorn de också.När inspirationen flödar är jag sån, det måste bli klart liksom. Tja, hur det blev kan bara ni avgöra. Så här dagen efter är jag fortfarande nöjd. Surfa iväg till www.annagable.com och ta en titt nu, så får jag höra vad ni tycker sedan!
måndag 11 juli 2011
Blandat
Uppdaterade twitterkontot med en bakgrund som följer mina funderingar kring omslag. Har också fått vykorten med samma bild, som jag har istället för visitkort. Måste göra reklam för Vistaprint här, de är snabba och de gör snygga jobb.
I går gjorde jag början till en layout i InDesign av hela manuset. Jag hoppas givetvis i första hand på utgivning via förlag, men jag tror att det kan vara bra ur reklamsyfte att ha några fysiska exemplar av boken och så kan det ju bli en trevlig present att ge bort i väntan på, förhoppningsvis, bättre. Men jag vet inte vad som är bästa alternativ för print-on-demand heller. Får forska mer i det.
Givetvis ska bloggen också uppdateras med rätt färger och bilden i fråga, håll utkik!
I går gjorde jag början till en layout i InDesign av hela manuset. Jag hoppas givetvis i första hand på utgivning via förlag, men jag tror att det kan vara bra ur reklamsyfte att ha några fysiska exemplar av boken och så kan det ju bli en trevlig present att ge bort i väntan på, förhoppningsvis, bättre. Men jag vet inte vad som är bästa alternativ för print-on-demand heller. Får forska mer i det.
Givetvis ska bloggen också uppdateras med rätt färger och bilden i fråga, håll utkik!
onsdag 29 juni 2011
Rättat fel
Det har funnits ett fel på länken från webbplatsens förstasida till de första 16 sidorna, men nu är detta rättat. Gå till www.zorf.se, eller läs dem direkt här:
http://www.zorf.se/16_sidor.html
http://www.zorf.se/16_sidor.html
onsdag 22 juni 2011
Manus inskickat
Förläggaren ville ha mitt manus! Givetvis är det glädjande att den har kommit så långt. Men än är inget klart, bara att fortsätta klättra på väggarna alltså.
Förresten, ni vet väl att jag numera twittrar också? Följ mig gärna! @AnnaGable
Under tiden har undertecknad fått vara modell...
Förresten, ni vet väl att jag numera twittrar också? Följ mig gärna! @AnnaGable
Under tiden har undertecknad fått vara modell...
måndag 20 juni 2011
En glädjande nyhet!
Lektören, Kristina Simar, har rekommenderat mitt manus till ett förlag. Vilken ynnest! Jag är jätteglad och hoppas att alla läsare här ska hålla tummarna med mig för att Zorf ska hamna i bokhandeln! Jag plockar ner basen och ser på tv på en gång för nu går hjärnan på överväxel. Får se hur det går med sömnen i natt :)
onsdag 15 juni 2011
Lektören halvvägs
Lektören är nu på sidan 300 i mitt manus, det vill säga halvvägs. Vid upprepade tillfällen har hon sagt att det är välskrivet, ibland så välskrivet att hon blir "carried away" och glömmer anteckna. Jag är givetvis oerhört stolt över detta, men samtidigt gör jag mig inga illusioner om att jag inte ska ha jobb att göra när hon är färdig.
Just nu vet jag inte vad jag vill mest, att hon ska bli klar så att jag får ett helhetsomdöme, eller att jag ska få gå omkring i den här sköna bubblan ett tag till (jag har ju lite separationsångest från mina karaktärer också, inte helt ovanligt bland författare). Haha, nej, det är nog bäst att hon blir klar, jag känner hur det börjar krypa i kroppen. Så nära, men ändå så långt borta med en utgivning... Vill få sätta tänderna i det och jobba stenhårt.
Just nu vet jag inte vad jag vill mest, att hon ska bli klar så att jag får ett helhetsomdöme, eller att jag ska få gå omkring i den här sköna bubblan ett tag till (jag har ju lite separationsångest från mina karaktärer också, inte helt ovanligt bland författare). Haha, nej, det är nog bäst att hon blir klar, jag känner hur det börjar krypa i kroppen. Så nära, men ändå så långt borta med en utgivning... Vill få sätta tänderna i det och jobba stenhårt.
måndag 30 maj 2011
Andra lektören på ingång...
Om en knapp vecka ska boken till nästa lektör. Jag kanske inte behöver göra detta, eller så finns det fortfarande massor att rätta. Jag vet inte, men jag vet att jag har lagt ned lite för mycket tid på det här projektet för att lämna något åt slumpen. Det har ju också hänt en hel del med manuset sedan den förra lektören läste den. Även om hon trodde på den så är jag lite för feg för att bara skicka in den och kanske bränna en chans för att jag har begått något som en förläggare betraktar som dödssynd.
De första 16 sidorna i boken ligger i alla fall på nätet och kan läsas här:
http://www.zorf.se/16_sidor.html
Mycket nöje!
PS Jag ska väl tillägga att de utdrag som finns tidigare i den här bloggen inte längre är aktuella. Texten har genomgått ganska stora ändringar och jag kommer vartefter att plocka bort de gamla inläggen.
De första 16 sidorna i boken ligger i alla fall på nätet och kan läsas här:
http://www.zorf.se/16_sidor.html
Mycket nöje!
PS Jag ska väl tillägga att de utdrag som finns tidigare i den här bloggen inte längre är aktuella. Texten har genomgått ganska stora ändringar och jag kommer vartefter att plocka bort de gamla inläggen.
torsdag 7 april 2011
Om skurkar
Jag trodde att jag bara hade en genomläsning kvar. När jag kommit en bit inser jag dock att vissa delar fortfarande behöver bearbetas ett varv till och att min "skurk" måste bli tydligare. Ingen berättelse är ju bättre än skurken i den, heter det ju. Så... på'n igen. Har jag nu lagt så mycket tid på den så är det lika bra att bli helt nöjd innan jag skickar in den. Håll ut, jag jobbar i alla fall med den!
fredag 25 februari 2011
Editering och tidslinje
Alla justeringar och ändringar som jag har velat göra efter genomgången med lektören är nu gjorda. Jag håller som bäst på att editera tidslinjen, det vill säga kontrollerar att saker och ting hänger ihop och händer enligt samma tidslinje om det dyker upp på flera ställen i berättelsen. Det sista blir sedan att sätta sig med boken och sträckläsa den, för att känna efter om den fungerar. Antagligen hittar jag väl något att justera då också, men då ska jag försöka göra en notering och komma tillbaka, och så fortsätta läsa, för tanken är att det sedan bara ska vara några få små justeringar innan det blir dags att skicka in den till något förlag. Det är väl ungefär nu som jag börjar komma på hur många saker jag känner mig osäker på, sånt som "Är N.N. för snäll på sidan 153?", eller ännu värre, "Är N.N. för snäll generellt?" Men någon gång måste jag väl börja stå för den, på samma sätt som bokens huvudperson får veta att han måste stå för det han skapar :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)