En framtidsövning kring ditt skrivande

För flera år sedan tog jag del av en övning kring framtiden. Den slutade med att vi alla fick skriva ett brev till oss själva från framtiden. För en tid sedan, när jag städade arbetsrummet, så hittade jag det där brevet och dröm om min förvåning när en av sakerna hade gått i uppfyllelse och en annan var på god väg! Brevet hade dock varit helt bortglömt.

Du kan göra den här övningen när det gäller ditt skrivande också.

1) Börja med att tänka ut mellan fem och tio olika saker som har ändrat sig inom författarvärlden de senaste tio åren. Befattningar som har tillkommit eller försvunnit, olika media som har vuxit fram eller dragits tillbaka. Hur är det med boklådorna? osv. Det kan både vara saker som påverkar just dig, eller sådant som påverkar alla som skriver.

2) Skriv sedan en lista med saker som du tror kommer att hända inom författarvärlden de närmaste sju åren. Det kan vara allt från e-böcker som tar över, självutgivning som blir större än traditionella förlag, att läsarna ledsnar på kändisar, eller precis tvärt om, eller helt andra saker förstås. Gå igenom din lista och välj ut de fem viktigaste, tänk igenom dina val noga.

3) Rita ett koordinatsystem med fyra axlar. På den ena skriver du "Troligt" och "Inte troligt" i varsin ände och på den andra skriver du "Påverkar" och Påverkar inte". Nu placerar du in dina fem val i koordinatsystemet så att de hamnar i den rutan som du anser att de hör hemma i. Det kan ju vara så att det är troligt att det blir fler e-böcker, men att det inte kommer att påverka dig så mycket eftersom du ändå tänkt trycka på papper osv. I någon av kvadraterna finns det nu fler kryss än i de andra. Detta är den kvadraten som du ska lägga fokus på när det gäller ditt skrivande!

4) Avsluta med att skriva ett brev till dig själv från framtiden, var är du om sju år, vad gör du och vad har hänt fram till dess? Ta ut svängarna och låt din framtid vara bra, tillåt dig att ha uppnått flera mål, att ha lyckats. Berätta för dig nutida jag hur du bar dig åt för att lyckas, ditt framtida jag har ju lösningen! Läs brevet högt för dig själv och lev dig in i vad du har skrivit.

Som du säkert förstår är inte målet det viktiga här, utan resan. Genom att göra övningarna kring förändringar som har skett och som kan komma att ske, och genom att fokusera på vad som påverkar dig mest (koordinatsystemet) kan du skriva brevet med hjälp av ditt undermedvetna. Du får hjälp av dig själv att lösa frågor som du kanske har kring ditt skrivande, och detta i sin tur gör att du får mycket större möjlighet att verkligen nå dit du vill!

Håll tummarna!

Mitt manus ligger uppe för diskussion på ett förlag som jag verkligen önskar hamna hos just nu. Jag vet att det är tufft, fruktansvärt tufft, men jag brinner för den och vill inget hellre än fortsätta jobba hårt för den! Jag vet också att jag har en produkt som ligger i tiden, att jag har mediavana och annat sånt som också spelar in för en lyckad lansering. Så håll tummarna riktigt riktigt hårt de kommande dagarna! Om det finns en chans på miljonen så finns det ju en chans. Det är min tur nu!

De, dem eller dom

Härom dagen var det "Grammatikdagen". Några dagar försenat, men bättre sent än aldrig, tänkte jag därför skriva några tips kring att hålla rätt på när det ska vara "de" och när det ska vara "dem". Detta är ett ganska nytt fel och jag har svårt att riktigt begripa varför det har uppkommit. Några säger att det är en så kallad överkompensation, alltså att den som säger "dom" skriver "dem" när det ska vara "fint" oavsett om det borde varit "de". Det kan kanske delvis vara en orsak, men det är inte hela problemet. Dels har jag sett minst lika många fel åt andra hållet, alltså "de" där det borde stått "dem". Dels har jag själv alltid sagt "dom" i tal, men aldrig haft svårt att välja ord i skrift. Jag tror att det är något i svenskaundervisningen som dessvärre har fallit bort. Som tur är kan man enkelt göra ett litet test för att komma fram till rätt ord, så även om det alltså känns svårt att gå på ren känsla så behöver det inte bli fel, bara man är villig att försöka göra rätt.

Några anser att det är bättre att skriva "dom" än att göra fel på "de" och "dem". Jag håller inte med. Det är så enkelt att testa vilket det ska vara och vi ska inte urlaka vårt språk. För dig som till exempel söker jobb fungerar det inte att komma med "dom" i sitt personliga brev, då får du inte jobbet! Visst kan en författare använda "dom" i direkt anföring (när någon pratar i en berättelse), men inte ens där är jag förtjust i det. Om det passar en karaktär att säga "dom" kommer vår hjärna kommer att utläsa ordet som "dom", men står det däremot "dom" kommer läsaren förmodligen att stanna till inför det ovana ordet. Tittar man på såna författare som anses vara duktiga skribenter av vår tid så är det nästan ingen som använder "dom" ens i dialoger.

Det viktigaste när man läser, oavsett om det är jobbansökningar eller skönlitteratur, är ju att man kan läsa på med flyt, och det får man bara om skribenten har använt riktig svenska. För den som fortfarande inte är övertygad kan jag lägga till att ett korrekt språk är betydligt enklare för såna läsare som inte har svenska som modersmål eller som har läs- och skrivsvårigheter. Att skriva riktigt är alltså inte bara bra för din egen del, utan en service du bör ge dina läsare!

Så här enkelt är det dock att hålla rätt på "de" och "dem" om språkkänslan sviktar:
Byt ut "de" mot "du" och "dem" mot "dig". Tänk att det är två bokstäver i de/du och tre i dem/dig, som minnesregel. Det heter alltså:
Jämför Du åkte skidor och Dig åkte skidor. Här måste det alltså vara De åkte skidor!
Eller:
Jämför Så roligt för dig och Så roligt för du. Här är Så roligt för dem det rätta.
Testa alltså med den här lilla regeln vid minsta tvekan. Ju mer du testar, desto enklare kommer du att hitta rätt ord helt automatiskt när din språkkänsla vaknar.

Lycka till!

PS: Det finns tillfällen när både "de" och "dem" kan användas, så om både "du" och "dig" verkar passa är det förmodligen en sådan konstruktion. Känner du dig det minsta tveksam kan du ju alltid skriva om meningen så att bara en variant funkar.

Zorfkläder!

Nu har Zorfshoppen öppnat! Ta chansen att bära rock merch med tidernas största fiktiva rockstjärnas logga på bröstet. Superfin kvalité på kläderna till bra priser. För dig som inte klär i bandtröja kanske ett nyckelband, en mugg, en väska eller datorväska eller ett paraply kan passa. Här finns det mesta!
http://zorfshoppen.spreadshirt.se/

Big Ben tar plats

Hejt nyligen såg jag ett program om Big Ben på tv. Egentligen var det ett program om både urverket, klockorna och tornet, det som alltså gemenligen kallas Big Ben i dag, men det är ju från början enbart den stora klockan som slår timmarna som heter Big Ben. Nå, till saken: Hela historien om Zorf och hans band är tidlös så långt det nu går. De använder datorer och mobiltelefoner, men inte i den utstärckning folk kanske gör i dag. Det finns till exempel inget om vare sig Twitter eller Facebook. Tanken var att göra den så tidlös som möjligt utan att helt utleämna vardagsting. Den viktorianska delen däremot har årtal och det är med flit, eftersom jag ville kunna ge Alexandra en tidstrogen klänning (eftersom klänningen spelar en roll i berättelsen). Jag beslutade mig för att den historien tar sin början på försommaren 1858. När jag så tittade på programmet om Big Ben så visade det sig att den stora klockan blev gjuten just det året. Eftersom min historia delvis utspelar sig i London tänkte jag att en så märklig sak som en ny parlamenstbyggnad och en stor klocka som dånar ut sina slag, det måste vara ett samtalsämne på allas läppar. Alltså har jag gått in och lagt till några rader om detta i dag. Jag känner mig nöjd, det blev naturligt och det faktum att Big Ben sprack och togs ur bruk efter bara två månader passar också perfekt in i historien, eftersom det är här mina karaktärer börjar krakelera. Ibland har man tur när saker bara passar in - eller så har Alexandra verkligen funnits, vem vet, hon kanske spökar än!

Gästbloggare: Christian Johansson om att få förlagskontrakt

För en tid sedan fick jag möjligheten att gästblogga hos Christian Johansson. När han så frågade efter bloggar att gästa var det givetvis så att jag svarade. Detta är den första gästbloggen här på Zorfbloggen, men även andra som skriver om sitt eget skrivande, eller som har bra tips om själva skrivprocessen att lämna till de som följer bloggen, är välkomna att kontakta mig (enklast genom ett pm till mig via www.facebook.com/Zorf.se ) Härmed lämnar jag ordet till Christian!
/Anna
---------------------------------------------------------------------------

Helvetesbacken du måste klara av för att få ett förlagskontrakt

Det är onekligen en häftig känsla: förlaget har tackat ja till manuset, ett kontrakt är på väg och allt har efter år av envetet slit äntligen trillat på plats. Det ska bli bok av alla dessa ord  som man suttit och vänt, vridigt och stundtals svurit över. Från byrålåda till förlag. Från tryckeri till bokhandel. Bäva månde världen, för här kommer jag!

Känslan är svår att beskriva, men den påminner lite om att ha cyklat uppför en brant backe i flera år, ensam – alltid ensam och med en krånglande växel. Visst fanns det folk som hejade på dig under resan och visst hjälper deras uppmuntrande ord, men ska du nå ända fram så är det bara din egen envishet och målmedvetenhet som kan ta dig dit.

Men hur tar man sig uppför den där helvetesbacken egentligen? Vad var det som fick förlaget att tacka ja till mitt manus, Herr Lombardo, när det finns så ohyggligt många andra manus i omlopp?

Jag har efter mycket funderingar kommit fram till fyra punkter som jag tror är A och O, för att nå framgång med sitt skrivande.

Kom med något nytt/udda/orginellt. Jag läste någonstans att vissa förlag tar emot 2000 manus per år. Max 2 – 3 debutanter får chansen. Försöker du apa efter alla andra så är det lite som att försöka skalla sig igenom en vägg istället för att leta efter en dörr in. Nyckeln till denna dörr tror jag är en orginell historia. Något som sticker ut och som förlaget inte sett/läst tidigare. Skriver man polisdrama där huvudpersonen är en polis med problematiskt privatliv så kan det bli svårt. Mycket bra har redan skrivits och förr eller senare kommer marknaden att mättas. Sen vill folk ha något annat. Förlagen jagar hela tiden efter en författare som kan ge dem något nytt. En ny Steig Larsson som säljer miljoner och åter miljoner. Något som andra sedan kommer att kopiera. Var uppmärksam för du vet aldrig när en bra idé kan att dyka upp. Det gäller att aktivt fokusera på att finna den, för den finns där ute och väntar bara på att någon ska skriva ner den och varför skulle denna någon inte kunna vara du?

Ge aldrig upp. Om du vill lyckas så finns det inget annat alternativ än att fortsätta, även om du blivit sågad längs fotknölarna så många gånger att du knappt klarar av att resa dig. Skapa, skriv och skicka. Lägg dig till med detta mantra och repetera det tills det ekar i huvudet natt som dag. Förlagen kan självfallet fortsätta att tacka nej, men det är bara när du ger upp som du verkligen har förlorat. Chansen och drömmen lever så länge du skriver och skickar iväg dina  manus. 99.9% av alla som skriver har fått minst ett nej kastat i ansiktet. Ibland får du inte ens ett svar utan bara ett standardbrev. Men alla är vi barn i början. Till och med de etablerade författarna var en gång utan kontrakt och levde med samma drömmar och förhoppningar som du har nu. Skapa, skriv, skicka. Lägg till ”svär” om du får ännu ett nej. Repetera. Ge aldrig upp!

Tro på det du gör. Du skriver inte sämre än andra. Du jobbar säkerligen lika många timmar med dina manus och du är inte nödvändigtvis mindre begåvad än de som redan blivit publicerade. Dina formuleringar låter säkert lika bra som de du läser i andra böcker, så varför skulle inte ditt manus bli publicerat? Tro! Förr eller senare kommer det att ske. Du måste tro på att du kan skriva ett manus som är bra nog för att bli publicerat. Sen är det upp till bevis. Den som inte tror på det han/hon skriver, kommer heller aldrig att kunna övertyga ett förlag om att manuset är tillräckligt bra för att publiceras.

Ha tålamod. Det tar tid. Det tar tid att skriva alla drafter. Det tar tid att få texten att flyta. Det tar tid att få ett svar från ett förlag och det tar tid innan boken blir publicerad. Jag började skriva mitt manus Herr Lombardo 2009. Det blev klart i början av 2010. Manuset blev accepterat av förlag i början 2011 och kommer ut i handeln den 30 januari 2012.
Tänk på att när du lyckas, så är det värt all den tid du investerat.

Lycka till
Christian  Johansson

Thrillern Herr Lombardo kommer ut den 30 januari 2012 på Ord Text Mening förlag.
Mer om Christian finner du på: https://christian-johansson.com

Davids bok

Jag vet inte vad den ska heta än, men nu är jobbet med boken om Dave Lepard definitivt igång. Jag gör jobbet ihop med Davids mamma Lisbeth. Dave som var grundare, sångare, gitarrist och låtskrivare i gruppen Crashdiet. Gruppen som återigen satte Sverige på rock-kartan genom att ta tillbaka sleazerocken från 80-talet, fast på ett nytt sätt som passar in i dag. Men precis när karriären var på väg att lyfta orkade inte David längre. Den 20 januari, för snart sex år sedan, tog han sitt liv, ensam och deppad. Kvar blev ett stort "Varför?" från både familj, vänner och fans.

Jag läser in mig på Lisbeths material, vi har pratat om upplägg och annat praktiskt. Det är givetvis bara en start, men någonstans börjar alltid en resa. Vi tror på det här båda två, det är en viktig bok, både för fansen som länge har skrivit och frågat Lisbeth om hennes rockstjärneson, men även för alla de föräldrar som mist ett barn, även om inte alla hade fans över hela världen. "Han finns så länge vi inte glömmer honom" säger Lisbeth och den här boken hoppas jag bara ska göra att fler vill höra hans musik och förstå. Det är en ära för mig att få vara med i projektet och jag hoppas innerligt att någon förläggare kommer att inse värdet av den här boken. Min förhoppning är att den både kommer att hjälpa fansen att förstå och andra förlädrar att inse att man överlever även om det är oerhört svårt, men givetvis också att den kommer att hjälpa Lisbeth själv! Snart sex år senare är såren långt från läkta.

I förlängningen hoppas jag alltså hinna få ut två böcker under 2012, både den tidigare nästan färdiga "Ghosts, Drugs & Rock n'Roll" som är skönlitterär, men också Davids bok, eller vad den nu ska heta. Jag hoppas att ni som läser den här bloggen vill vara med på resan in i 2012. Gott nytt år med rock i litteraturen!